goolan

Jag har en syster som bor i Umeå, (Korven..)

Hon träffade en "skatare" på en festival, blev på smällen och flyttade upp till skogarna i norr.

(Jag vet att det är en ganska stor stad, "Umeå", men eftersom jag är från Sthlm så känner jag en rätt att få "diva" mig. Dessutom är hon min syster.)

Vad vet jag om min systers nya liv? Egentligen bara att hon bor i ett hus, med en blivande seriemördare till granne, som kör raggarbil och lyssnar på schlagers så rutorna skallrar. Hon har en svärfar som sitter under en gran i urskogen och lurar med en skarpladdad bössa och väntar på "storvilt" men får oftast nöja sig med orrar.

Dom matar igelkotten med tjäderlever, och petar tänderna med tallbarr..

Jag hälsade på henne i våras. 
Först överlevde jag en  "flygresa from hell" (tjejen bredvid mig spydde 3 ggr!!! Very nice. Verkligen.)

Sedan var det dags att köra bil.. herregud. Vägarna va ju typ 50m breda, jag fatta ingenting när syrran undrade varför jag körde i väggrenen, trodde på allvar att det va en trefilig väg! (Fast det va ganska skönt att inte ha bilen bakom uppkörd i röven. Kred till norrlänningarna som håller avståndet!)

Sedan blev det mörkt. Förstå vad bortskämda vi är som har gatulampor precis överallt! Jag grät nästan av lättnad när vi kom in till stan och lämna skogarna bakom oss.. "varde ljus!"

Och kallt va det! Åkte dit med mina gympaskor och en tjocktröja, fick heta  "fjollåtta" i några dar som resultat och kunde inte annat än att hålla med..

Det var en intressant  liten tripp, men mitt hjärta drogs ihop av kärlek när hustaken i Bromma fladdrade förbi under planet.

Borta bra men hemma bäst, helt enkelt.  ;)

Va på en kryssning med några tjejer från jobbet. Vi åkte med Cinderella (såklart!) till Mariehamn.

Har ni sett "¨Färjan" så vet ni ju hur det går till på Cinderella..
Med all säkerhet har ni nog varit där själva.

Håkan stod i baren, han va sötare än drinkarna och Rut predikade på dansgolvet. Inget ovanligt..

När vi kom till terminalen så hittade vi inte Sara. Sen hittade vi Sara, hon va redan full.

Checkade in, Annelie R åkte fast i tullen, dom tittade snett på hennes väska och påminde om att det bara var ett dygn hon skulle vara borta.

Kom ombord, letade efter hytten. Den var längst ner, längst bak.

Sedan gjorde vi oss i ordning, och sprang upp till taxfree! Alla köpte smirnoffice och gin & tonic.
Ner till hytterna igen.

Vi lekte "jag har aldrig" och sörpla Smirnoff. (Vi skratta så vi tjöt av alla hemlisar som kom fram, men dom tar jag med mig i graven..)

Vi var alla på lyset när vi kröp upp för trapporna mot havsytan..

Kom till julbuffén en kvart för tidigt.. på riktigt, vi fick inte komma in.
Så vi gick till Puben och tog en drink.

Där träffa vi original nr 1, det hängde en kille på Sara som sa på bred Östgötska "jag kommer från Haparanda".. jo, tjena. Jag gissa på Motala. Då erkände han att han va född där, men nu bodde han i "Schlöschluborg", fortfarande Östergötland, men ingen fatta vad han sa..
Han fick heta Mr Motala. Vi lyckades bli av med honom lagom till buffén.

Mums! Julbord! Vi grabba tag i varsin tallrik och högg in på lax, rom och räkor. Letade efter vårat bord och hinner inte sätta oss förrän vi hör ett "nämen tjänare igään!".

Vid bordet intill oss sitter Mr Motala... suck!

"Nu tar vi la å skålar?" Nu höjer vi glasen tjejer!" "Du Sara.. skål på dig!" och till sist, "nämen tjejer, nu går vi till dansen!"

Motala gick med sitt gäng, vi satt kvar tills dom stängde.

Efter maten gick vi ner till hytten igen, eller, den här gången tog vi hissen..

Mr Gnällträsket åkte hiss med oss, ända ner.. "ska du också ner hit?" "Ja, jag går dit ni går.."  ??? (vem är han?)

Alla blev tysta med höjda ögon bryn, Sara bröt tystnade med ett "okej!"

Så Mr Gnällträsket" (som självklart var från Örebro) hamnade i vår hytt.

Mr Gnällträsket gjorde det han va bäst på, gnällde. "Jag mår inge braaa..." Kan inte nån ta hand om mig?"

Annelie R upplyste honom om att hela hytten var full av assistenter som jobbar med att ta hand om folk. Hon skoja självklart men fortsatte med att det var bara att välja, men att det kostar.

- Annelie är 28, Maria 30.. Hur gammal är du?

-29..

- Jaha, då är ni ju jämngamla!

- Jag är 43, Sara 35 och Kaarina 50. Vi har ju mer erfarenhet än dom två..

- Så det blir dyrare efter ålder?

Vi tog med oss Mr Gnällträsket till Funclub, och såg till att tappa bort honom.

Sedan drack vi Håkans drinkar, Sara och Kaarina dansade i timmar och när Annelie R också ville dansa så mingla jag och Maria lite. Då såg jag Rut. Hon stod och snacka med nån, men jag ville också bli frälst av gud så vi gick fram till dom. Killen hon prata med vände sig om..

"Nämen, dä va la en överraskning! Tjena tjejer!!" Mr Motala... igen!

Jag blev älskad av Rut och Gud en stund, men sen ville Motala hitta Sara, vi leta men hitta henne inte. Han sa att han inte kan vänta på henne i evighet, att livet går vidare och andra offe, nej jag mena tjejer väntade på honom. Så han gick.. stackars Sara.. not!

Jag och Maria gick upp på övervåningen och tog en cigg, därifrån ser man ner på dansgolvet, och då såg vi dom andra framme vid scenen. Vi såg Mr Motala också som faktiskt dansade med en annan tjej. Men det roliga var att han och Sara kom närmare och närmare varandra för varje danssteg! Dom plöjde liksom genom havet av människor och tillslut.. bump! Mr Motala strålade av lycka och slog ut med armarna, Sara log, och dom dansade..

Tiden gick, klockan 02,00 var jag slut. Vi gick ner till hytterna igen. Vi hade tandborstar i munnen och var halvt avklädda när det knacka på dörren. Säkert Sara tänkte vi och öppnade. Men där stod en kille, Bajsmannen som han fick heta, för han bad att snälla, snälla få låna våran toalett. Va?!

- Vad ska du ha den till? Undrar Annelie R

- Det man måste. Svarar Bajsmannen

- Absolut inte! svarar Maria och börjar fösa ut honom ur hytten.

Jag ligger dubbelvikt i sängen och skrattar, då kommer Sara och hon hjälper Maria att kasta ut Bajsmannen.

Då kom jag på att vi måste ha ett kort på Bajsmannen till bloggen! Så när han knackar igen och ropar "please!!" Så öppnar Sara så jag får en bild. Bajsmannen försöker få till det med Sara innan han tar sikte på min säng. Maria hinner emellan och får än en gång ut den lilla bajsmannen ur vår hytt. Jag skrattar så jag dör, men bilden är tagen. (Var fan kom han ifrån?!!)

Morgonen efter var jämna plågor om man säger så.. hela dagen efter var nog det förresten. Så jag blogga inte igår.. Sorry!

Om en vecka bär det av igen! Fast med Therese och.. hette hon Camilla?

Och på onsdag är det julbord med jobbet.

Herregud.

´
SKÅÅL!                           Lancõmes juisy tubes! SMACK!

         

Mr Motala himself!           Mr Gnällträsket        Skål igen!
          
   
Rökpaus med utsikt!            Rut, jag och Mr Motala!         
                 

Och slutligen Bajsmannen!
 

 

Vi svenskar är ena riktiga fegisar! Jag vågar faktiskt påstå det.

Jag vet att Blyga Anna 23, Tuffa Kalle 34 och Arga Bengt 52, inte vågar agera starkare än att sucka högt, utbyta himlande ögonkast med varandra och kanske lägga armarna i kors när någon gör 14 uttag efter varann i bankomaten.(Eller när kassörskan har problem i kassan, situationerna kan variera..) Orsaken är att vi svenskar är "diskreta" och  konflikträdda (man vill ju inte ställa till en scen!) Och absolut inte konfrontera någon face to face utan lite backup! (I form av kompis eller alkohol).

Men.

Med 1 dm plåt mellan sig och sina offer förvandlas dom till utåtagerande, skrikande, högröda små monster. För fan ta dig om du får kärringstopp när trafikljusen slår om till grönt! Då lägger sig Blyga Anna på tutan så man kan tro att krigslarmet går, Tuffa Kalle tycker att en rivande omkörning är på sin plats trots övergångsställen och mötande trafik (här ska läxor läras!) medan Arga Bengt kör psykmetoden och kör upp i röven på dig, blinkar med helljusen och gasar på tomgång (kör då! KÖÖR DÅÅÅ!!)

Tuggar Arga Bengt fradga? Ta det lugnt, jag tror att det hör till..

Vad är det som gör att vi hariga små Jantesvenskar plötsligt blir osympatiska, felfria och helt dumma i huvet så fort vi sätter oss bakom ratten?

Inte bara det, på tryggt avstånd (med absolut INGEN riska att bli konfronterad) så törs ALLA hävda sig!

TUUT! TUUT! TUUUUUUUT! Idiot!! Kör du bara 110!!! VA FAAN!! JÄVLA KÄRRING!!!

Det är faktiskt pinsamt.. så som vi beter oss.

Det värsta är att alla små trafikligister, tuffa som få, förvandlas till helt vanliga medborgare, som hjälper pensionärer över gatan, hejar glatt på grannen och möjligtvis suckar lite för högt ngn enstaka gång vid missnöje så fort blippet från billåset ljudit genom luften..

Så, till alla Blyga Annor, Tuffa Kallisar och Arga Bengtisar, ska vi pröva ngt nytt?

Vi skriker så spottet sprutar ur käften på oss nästan gång ngn tar ut hela lönen i hundralappar på bankomaten, vi springer och knuffar oss fram till matkassan, (står en rulle framme vid kassan är det ju bara putta undan den!) och varför inte gå och trampa den söliga tanten i mjölkdisken på hälarna? (Hur jävla sakta får man gå egentligen?!)

Så, nu vet ni varför jag vågar påstå att vi är fegisar..

Redo att motbevisa? ;)

      (Precis sådär lagom galen som krävs av svenska billister..)

Jag satt en kväll och tittade på "Sanningens ögonblick".
Det är nog det värsta programmet i TV:s historia! Det är med en blandning av illamående och förtjusning som jag överhuvudtaget slutar zappa när det dyker upp. Gud, vad det är hemskt.

Jag fantiserade under reklamavbrottet att det var jag som satt i den där stolen.. vad skulle avslöjas? Hur mkt är pengar värt när det gäller att fullkomligt blotta sitt innersta?

Samtidigt tänkte jag på hur snabbt vi dömer dom som sitter där, hur saker vrids och förstoras upp, och du sitter där och får inte en ärlig chans att förklara dig.

Jag tänkte att om jag satt där, och t.ex. fick frågan, "tycker du att du är en bättre mamma än andra mammor du känner?"

Vad har då lögndetektorn registrerat? För självklart tycker alla mammor att dom vet vad som är bäst för sina barn! Att jag uppfostrar Nea på det sättet jag gör, är ju för att jag anser att det är det bästa sättet. Och vem har inte sett någon i t.ex. affären med en skrikande unge på golvet och tänkt "att om det där va min unge...",  eller tvärtom, en skrikande mamma i butiken med en skamsen unge efter sig.. "herregud! Hur kan hon..." Fattar ni?

Så hur registrerar lögndetektorn nu då? Det finns ju inget "ja" eller "nej".. Det finns ett "ja" med en lååång förklaring. Eller så räknas inte det, och detektorn registrerar ett "nej", trots att man svarat "ja" och förklarat.

Hur fan vet man det?

Och när man sitter där i stolen, framför nära och kära + några tusen till.. vad svarar man då?

Dom kommer bara att höra ett ja eller nej, sedan dömer dom.

Vad som sägs sedan kamrorna slocknat är det bara skaparen himself som lyssnar på.

Stackars människor!!! Varför ställer dom upp på det?! För mig är det helt obegripligt!

Samtidigt, vad säger det om mig? Har jag så många mörka hemligheter som inte ens pengar kan locka fram i dagsljuset?

Japp, det har jag.

Och det, mina kära vänner, har ni med.

Underbara strålande jul! Snart är det verkligen dags! Jag som fullkomligt ÄLSKAR julen!!!

Eller? Gör jag verkligen det? Egentligen.. vad är det som är såå himla underbart?

Vi tar några exempel, för och nackdelar med julen:

Mysigt med alla levande ljus (som orsakar lika mkt stress och oro varje gång man lämnar  huset- släckte jag ljusen?!!)

Mysigt med el-slingor som glittrar i buskar och träd ( inte lika mysigt när elräkningen kommer)

Julkalendrar (Ja, men det är konstigt hur vissa luckor kan va tomma på choklad när man öppnar dom, väldigt mystiskt...)

Julsånger (Trevligt, i början. Men efter 4 veckor med Carola och Christer Sjögren har jag fått nog! Och det lagom till doppar dagen det!)

Kalle Anka (Jag älskar Kalle, och jag vill verkligen se Kalle kl. 15 på julafton. Men när jag tillslut sitter där framför TV:n så har jag inte så kul.. Been there, done that liksom..)

Jul maten!!! ( Lagom till själva Julafton brukar min kropp börja skaka av skräck vid åsynen av ett julbord till! Men det är inte så konstigt med tanke på att julborden startar i November!)

Julgodis!! (Alltid nån som losar en plomb pga. av knäck käkande, och när man tänker att varje enskild liten chokladpralin är 15 min i roddmaskinen på gymmet.. hur mkt njuter man?)

Julklapparna ( Åh! Julklappar! Jag älskar att få presenter, men det är fanemej roligare att ge! Att göra ngn uppriktigt glad är värt allt slit i världen! T.ex. att stå i kö 25 min för en cd, slå in paket tills man har nackspärr, somna vid köksbordet pga. rim påhittning, fullkomligt länsa lönekontot och slåss med alla andra miljarder människor ute i jul ruschen!)

Glögg och pepparkakor ( ..jag har inget ont att säga om glögg och pepparkakor.. Mmmm!)

Lucia tåg och lussebullar ( Man letar sig fördärvad efter den elektriska lucia kronan och när man väl hittar den så fattas det batterier. Och lussebullar med russin i, alltså i, i. Inte bara uppepå, utan iiii. Det borde va skottpengar på dom.. me hate.

Och till sist, umgås med släkt och vänner (Ja, såå underbart! Tills skilsmässan kom in i våra liv! Nu är det ett jäkla rännande! Vi tar din mamma dagen före, min mamma och din pappa på julafton, vi drar direkt efter Kalle så hinner vi... sen tar vi min pappa dagen efter, farmor på annandan, och din brorsa på annandan också. Min syrra kommer till oss den... ja, osv..)

Så nu undrar jag, varför är julen så underbar? För den ligger mig så sjukt nära hjärtat, hela jag blir varm av tanken på tomten, ljus, sånger och glögg. Jag ser hur stora snöflingor singlar ner utanför fönstret, fast dom typ ALDRIG gör eller har gjort det på julafton!

Jag känner ett lugn, fast julen är ALLT annat än lugn och ro!

Hur kommer det sig? Egentligen?..

                   

Varje sommar tillbringar vi en vecka hos mamma i Eskilstuna. Korven med dotter och gubbe brukar också lämna skogarna i norr för en veckas avkoppling i gnällsträsket.

Saken är bara den att det blir sällan "avkoppling" när vi är där.. det brukar bli ett smått kaos!

I somras t.ex. satt gubbarna kvar på altanen efter kvällens grillning. Efter 2 plattor med öl så åkte ju såklart whiskeyn fram. H E R R E  G U D!

Jag gick ner på altanen efter att barnen somnat och där sitter dom.

Johnny, styvpappa Ojje och syrrans Marcus. Den senare har hällt upp "en liten" i ett glas, (läs fyllt ett större vattenglas till mer än hälften) och sitter och vevar med glaset så det skvalpar Wirre både här och där. Han är djupt inne i en diskussion som ingen förstår och dom andra lyssnar med stor konsentration, och alla blickar är fästa på det skvalpande glaset.

Då ropar syrran och Marcus ställer ner glaset och reser sig. "Jag shka barra kålla.. vadd hon vill, hick!"

Han hinner inte ens lämna altanen förrän dom andra dyker på hans Wirre och börjar hälla från hans glas i sina egna. Jag spärrar upp ögonen. "Hann haar fått nogg! Vi shka barra shkona honomm- från morgondaggens plåggor! Hahaha!"   ...Hmm.

Jag går efter Marcus in igen och precis ovanför trappan står mamma, syrran och han. Marcus håller i sig i en dörrkarm.

-Annelie! Jagg sa jusst till din Mor, att nii är nogg den sjukaste familjenn jag träffatt! Och jagg ÄLSKAR dett!

Mamma skrattar ett ansträngt skratt. Jag flinar...

Senare på natten vaknar jag av att Johnny kommer och lägger sig. Han vrider, vänder på sig och suckar och stönar.

- E du full?.. (flinar.. igen)

- Nä.. men jag ärr liite yr..  ..sängen likshom...

- Du e ju full som ett ägg älskling..

- Nää! Hur föll kan jagg va? Jag harr shtoppat om Ojje på altanen och burrit Marcus till husvagnen, hick!

- Har du burit Marcus till husvagnen?! Och Ojje sover på altanen?! Hahahahahahah!!!

Johnny gick och spydde och jag somna om.

En annan av dagarna skulle vi åka och bada. Yippie! Vi packar in oss i två bilar, jag ska köra efter mamma som hittar. Det är bara det att hon drar! Tappade bort tanten i första korsningen!

Så vi chansade och hamnade på en avsides grusväg någonstans i skogen... Och tror ni hon svarar på mobilen? Noop.

Vi hittade tillbaka till civilisationen efter 20 minuter och där står dom på en parkering till ett köpcentrum och vevar med armarna som galningar, och skriker:

-HOHO!! ANNELIE!!! HÄR ÄR VI!!

(Ja vi ser er! vinkar tillbaka och svänger in)

-NEEEJ! HÄÄÄÄR!!! (kastar sig fram och tillbaka och flaxar med både armar och ben)

(Men jag fick inte svänga in just där... pressar fram ett leende och vinkar igen)

- HOHO!! HÄÄÄR!!!!!

(Men vad FAN!! VI SER!! VI KOMMER!!!)

Sen tjafsar vi i 15 minuter om vem som såg vem.

Mamma pustar också ut för hon var säker på att jag åkte fast i snutkontrollen lite längre bort. (Tack för den..)

Dagen tillbringas i bikini, strandklänning och flipflops.. på Zoo. Det var gångavstånd dit.

När det inte var vi vuxna som stod för kaoset var det barnen. Höga som hus på socker var det full rulle hela tiden! Vi slet vårt hår medan mormor log..

Veckan avslutas iaf med att Ojje åker till akuten.. med blödande magsår. Det borde säga allt.

         

   

(Kl. 08,00)

-Mamma, får jag ta mitt godis från igår?

- Neejjooo! Ja! Visst får du det älskling! Själv tänkte jag äta frukost, vill du också ha det?

- Ja, men först vill jag äta lite godis.

- Ja det vill du ja.. eh.. men skinkmacka och oboy är ju jätte gott! Ska jag göra det till dig? Jag kan ställa det på en bricka, och tända ljus och sjung...

- Nä, det behövs inte, jag äter godis. Får jag det?

- ...Ja. (Colgatesmile)

Så börja "inte säga nej dagen".

Men tyvärr fortsatte den inte i samma anda.. jag verkar vara en rätt så positiv person.. för det är verkligen inte ofta jag säger "nej". Det här var inte alls svårt! Så här i efterhand så skulle det nog ha varit en större utmaning om Johnny vetat om det..

Thats it!

Igår (läs 16/10) skulle jag köra hem en av min dotters kompisar efter en dag full av lek och pizzabak m.m.

Klockan var runt sju på kvällen och tyvärr, som ni alla vet, är det kolsvart ute vid den tiden.

Min dotter satt fram i bilen med mig när vi släppt av kompisen, och jag försökte flytta mig ur vägen för en stressad taxi samtidigt som jag satt med mobilen mellan axeln och örat för att höra om tjejen kom hem ordentligt.

Eftersom jag är vän med flickans mamma så blev det inte ett så kort samtal som jag tänkt mig utan vi närmar oss utfarten till "stora" vägen och det är vägbulor, bussar, människor, växla upp växla ner, en cyklist, taxi, och andra bilar, det är mörkt och det duggar. Dessutom är det Onsdag (lill lördag) så det är extra mkt folk ute. 
Då ser jag ser en man som står på trottoaren och "dansar". Jag hinner tänka att "va fan"? Han ser rätt rolig ut, ingen kandidat till let´s dance om jag säger så. Helt ensam, som om han väntar på någon, har druckit liiite för många öl och tänkte bjuda förbipasserande på en liten show..

Om jag inte varit så upptagen med telefon, växlingar, att inte köra in i taxin eller krocka med en buss så hade jag skrattat gott åt synen, men nu koncentrerar jag mig mest på allt det andra.

Då, precis när vi svänger ut och förbi dansmannen hör jag min dotter:

Men titta mamma! Där står vaktmästarn och dansar!

Ha! Ha! Ha! Hade kunnat köra in i taxin där och då. Allt annat försvann, det va så hysteriskt tragiskt, men ack sååååå kul!!!! Jag skratta så jag nästan kissa på mig.. hela vägen hem.

Min Jantefria dag är över! Det var ganska kul att vara lite ödmjuk och förstående en dag.. och därför bestämde jag mig för ett annat experiment.

Imorgon ska jag vara såå positiv! Jag ska inte säga "nej" EN enda gång!

(Har i detta nu vridit skärmen så att Johnny inte ser den.. han skulle ju definitivt ta tillfället i akt.  ...åh! Kom igen! Era snuskhumrar!!! Jag tänkte på tvätt, disk och dagishämtning!)

För att göra det hela lite svårare, jag måste bete mig positivt också. Säga "Ja! Vilken bra idé!!" och fullkomligt stråla ut glädje och entusiasmen, vad det än gäller.

Wish me luck!

PS. Meja inte ner en endaste människa, jycke eller stolpe! Och nu är vinterdäcken på plats!

Idag kom den första snön. IDAG!
Kunde den inte ha väntat en enda dag till?!

Det är nämligen så, att just idag skulle jag byta till vinterdäcken. Så nu måste jag ut i trafiken med sommardäck..
Pappa som har mina vinterdäck, bor ute på Dalarö. Alla som är från trakten vet hur Dalarövägen är.. Slingerkrokig landsväg där alla kör som galningar. Dessutom bor pappa 1,5 km rakt ut i skogen.. Tror ni dom saltar/grusar på skogsvägar? Satan.

Och ni som inte följde rådet att ta semester från Jante, och sitter och tänker att jag får skylla mig själv.. Jag förlåter er. Idag är jag ju Jantefri!

 Jantelagen:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

..ja, där har vi den. Den största lagen av dom alla. Den viktigaste lagen av dom alla. Det här, mina damer och herrar, det här är nyckeln till social framgång i Sverige. Det här är vägen rakt in i svenskarnas hjärtan. Följer du den här lagen när du stiftar nya bekantskaper är du "inne". (Bryter du mot den åker du ut med huvudet före.)

Det låter ju inte klokt, jag vet. Men det är sant.
(Ni läsare som är under 20, naiva, oskyldiga och rena, läs inte mer nu.. spring ut i världen opåverkade och gör ALLT ni kan för att förändra den!)

Nu sitter ni nog som små surpuppor och muttrar att jag kan tala för mig själv, och just i det ögonblicket tillämpar ni punkt 3, 5, 9 & 10.
Vi kan inte annat än att erkänna.. Jantelagen gäller. Punkt. Och när det gäller Jantelagen är vi alla både brottslingar och offer.  

Imorgon ska jag vara totalt icke Jantig. Jag ska inte tänka illa om någon och jag ska inte krusa så att andra inte tänker illa om mig. Jag ska inte vara elak och respektlös mot någon, men tycker jag att jag är grymt snygg imorgon när jag vaknar, då ska jag berätta för alla precis hur snygg jag tycker att jag är.
Jag ska inte tuta på andra förare, jag ska vända andra kinden till och tänka att jag har INGEN aning om varför den blå bilen trängde sig i rondellen, men han hade säkert ett bra skäl. Osv..

Kanske borde alla ta en semester från Jante! Tänk så in i helvete skönt det skulle va!!!

I förrgår var jag hjälte när fjortiskillarna inte klara att dyka ner 3.5 m. Dom hade tappat en klocka, så den låg där på botten och väntade på sin räddare.. gissa vem det var?

Graciös som en flodhäst dök jag ner mot bottnen, hjärtat banka, det tryckte i öronen, men jag tog den! (Ok, det krävdes två försök och glajjerna killen hade runt skallen ville jag ha också..) Men jag tog den. The hero- Annelie.

Malin såg ngt mer på bottnen när killarna struttat iväg och tyckte att jag skulle simma ner och hämta den också, men efter att ha varit där nere 2 ggr var jag rätt säker på att det var en bajskorv.. så jag ville inte.

Och idag var jag i Farsta Centrum med Sara på jobbet. Vi leta party kläder till alla stundande julbord och vår kryssning om en vecka (Daniel, vi ska inte ha sex med fyllon bakom gardinerna.. för din skull. Lovar!)

Då när vi precis bestämt oss för att det var dags för en latte och gena över torget började det låta konstigt och folk bara vällde ut genom alla öppningar. Det såg jätteroligt ut. Tydligen brann det.. fast dom kallade det "tillbud". Tänkte att det kan ju betyda vad fan som helst och en bråkdels sekund övervägde jag om jag skulle skrika "BOMB!" Men sen kom jag på att alla dessa tusentals människor har sina bilar på samma parkering som jag. Sara tänkte samma sak. Så vi sprang.

Kaoset var ett faktum när jag lämnade parkeringen bakom mig, (lite skadeglad..) Mohaha!

Förövrigt är jag fortfarande småkär i Daniel.. jag önskar mig Daniel i julklapp. Han kan sitta på min säng och va gullig. Då kan jag smeta ner honom med mascara när jag är ledsen, kasta honom i väggen när jag är arg och gosa när jag är glad. Som en teddybjörn.. fast en "Daniel".

Jag önskar mig en GPS också. Men Daniel står först.

Jag kan bli så satans arg på Johnny!! Det behöver egentligen inte va ngt särskilt, men han retar mig så otroligt!!!

Idag var jag helt galen på honom för en småsak.. jag tänkte att jag skulle locka med sex och sedan begå mord i ett listigt bakhåll..
(åh sweet!!)

Men när själva mord akten är över skulle jag nog sakna den lilla fuckern trots allt.. för hur jävlig och  dum han än må va ibland.. så e han ju rätt gullig för det mesta.

Men om nu Mr Fucker avlider på ett mystiskt sätt, låt oss säga genom en "olycka" så ska väll den sörjande änkan utrycka sin sorg på ngt sätt?

Jag skulle göra en klassisk film, "Så minns vi Fucker" ..

Okej, jag har redan gjort en. Kalla det framförhållning, men idag var det nära. Det enda som hindrar mig är brist på alibi. Det skulle inte ta CSI 2 sek att haja vem den skyldiga är.

-Hur kom arseniken in i snusdosan? Det var du som inhandlade, förvarade och sedan försöktegöra dig av med dosan..

(eller)

- Det är fysiskt omöjligt att kväva sig själv genom att föra huvudet upp i ändtarmen, var befann du dig kl 14,00 i eftermiddags?

Om vi låtsas att lilla Fucker hade gått in i ljuset i eftermiddags, och jag mot förmodan undkommit lagens långa arm. Då skulle jag släppa denna lilla film som en hyllning till min livskamrat:

Mr. Fucker.

Ekologiskt, rättvisemärkt, organiskt, miljövänligt, bla, bla, bla. Jag kämpar verkligen med mitt samvete ska ni veta.. För jag försöker verkligen!

Stod i affären här omdagen och skulle köpa ägg.. det fanns 24-pack för 24,90, asbilligt. Så jag tog en kartong och tänkte pannkakor, omelett, äggmackor, men precis när jag skulle lägga ner den i korgen såg jag ordet "burhöns".. ängeln på axeln grät, t.o.m. djäveln tystna.

Det är inte rätt. Tänkte på Uggi där hemma.. kunde ju ha varit hon (el. han.. vi vet inte riktigt!) La tillbaka slav äggen och köpte ett 6 pack ekologiska och närproducerade ägg för närmare 30 spänn..

Jag har tänkt på en sak oxå.. Varför besprutar man maten? Jo, för att ta kål på skadedjur. Så om man inte besprutar maten.. då lever skadedjuren! Och alla andra djur som äter skadedjuren, och dom större djuren som äter dom osv. och i slutändan vi! Yey! Skitbra!

Men hur är det då med den importerade maten? Typ krav bananer.. kanske borde heta kryp bananer.. För jag tror inte att spindlarna, ormarna och ödlorna tänker "hey, den här lådan ska till Sverige.. grabbar, packa väskan för vi ska av!"

Så när jag tror att jag räddar världen genom att köpa ickebesprutade bananer.. så kanske jag i själva verket bidrar till att sabba den ännu mer! Vi har ju redan flera arter som invaderat vårt land och bara förstör!(Min granne t.ex... NEEJ! Jag skoja bara..) Men mördarsnigeln är ett bra exempel, kackerlackor ett annat. Och vissa myggarter. Trevligt att dom kika in eller hur? Vi har faktiskt en spindel som etablerat sig från Sydamerika någonstans.. den är giftig! Fast man dör inte, men det känns! ..har jag hört.

Gillar ni aioli? Den görs på råa ägg.. I LOVE! Men vågar jag göra det med mina eko ägg? Ingen kan garantera att dom är salmonella fria eftersom tillverkaren av äggen sprätt runt och druckit vatten ur samma pölar som skator, kråkor och andra smittbärare..

Vad jag vill komma fram till är:

Jag tror på att rädda världen. Det får gärna kosta en slant om det är så.. bra kvalité på maten är bara ett plus. Men säger man A kan man säga B.

Det finns en baksida av allt.
                                                        

Vad är jag för människa? Ibland undrar jag hur jag framstår i andra människors ögon.

Jag käka vindruvor och fråga Johnny:

- Vill du ha en vindruva? (Håller den mellan pekfingret och tummen och rullar lockande).

- Vad då? Har du haft den i röven?

???!!! Varför skulle jag ha haft en vindruva i röven? Och om jag nu hade roat mig med att stoppa upp vindruvor i röven denna Måndag, varför skulle jag mata Johnny med dom sen?

 Herregud! Vag kan jag ha gjort för att förtjäna såna misstankar..?

Johnny borde inte snacka så mycket egentligen, för om jag gör sjuka saker, så är det ALLTID han som lurar mig till det.

Han undrade en kväll om man verkligen kunde spara en prutt i en flaska om man satte på locket tillräckligt fort. Eftersom jag (som dom flesta andra) aldrig har provat så kunde jag ju inte svara på det. Det finns ju bara ett sätt att ta reda på det tyckte han och försvann med en MER flaska. Suck!

Dagen efter va det dags. Flaskan skulle öppnas. Jag är ju inte smartare än att jag också ville veta och vi stod böjda över flaskan medan Johnny sakta skruvade av locket... jag kan inte beskriva vad som hände sen, men jag tror att ångorna som vällde ut är narkotikaklassade.
Nästa minnesbild är att vi ligger i sängen och skrikandes vrider oss i våndor. Fy fan.

..Om jag haft vindruvan i röven? Som man känner sig själv känner man andra har jag hört..

Så det så Fucker!

Malin Wollin skriver krönikörer i Aftonbladet och jag läser dom jämt! Jag älskar det hon har att säga, tycker alltid likadant. MEN.

Det gjorde jag inte igår. Malin skriver om barnuppfostran och hon påstår att det värsta hon gjort mot sina barn när dom trotsar, testar och bråkar är: (jag citerar)

"Jag vill helst bara lägga mig på golvet och sparka precis som barnen och ibland gör jag det. Jag har smällt i dörrar, till och med svurit på engelska."

... vänta nu.. "t.o.m. svurit på engelska"... Herre gud. Om hon tycker att det är hemskt.. vad är då vi andra för föräldrar?!

En vinter när Nea var två år hade jag hämtat henne på dagis i pulka.. den vägra hon sitta i efter ett litet missöde vi haft tidigare den vintern..

(Hon satt i sin bebispulka nerbäddad i fårskinn och jag pulsade svettandes i snön. Ville bara hem fort så jag gena genom ett litet skogsparti, pulkan fastnade vid en kant så jag drog till allt vad jag hade och smack! Så hade jag pulkan i ryggen. Vände mig om för att se vart fasiken ungen tagit vägen och då ligger den röda lilla michelingumman på magen nersjunken i snön. När jag lyfte upp henne hade hon hela munnen full med snö och tårarna spruta.. ops!)

I alla fall, det var anledningen till hennes skepsis vad gäller pulkan, så nu gick hon istället.

När vi går förbi en lekpark 100 meter från där vi bor ser jag hur hon tar sats och springer. Jag vill verkligen inte, har jobbat, det är kallt, jag är hungrig och trött så jag springer skrikandes efter. Hon tar en shortcut over en gräsmatta som nu ligger under ett tjockt lager av snö. Eller snarare is. Det är nerförsbacke.. Nea skiter i mina hysteriska och nu MYCKET arga rop och fortsätter obemärkt. Då vill min vänsterfot utforska himlen.. med hjälp av en mkt välplacerad isfläck kastar den sig mot skyarna och jag landar på rygg. När man halkar på det viset så vevar man automatiskt med armarna.. I min ena hand höll jag handväskan. Den var inte stängd.

Så när jag ligger där på rygg ser jag hur min mobil, nycklar, plånbok, lypsyl och annat kommer regnandes ner över mig och likt projektiler gräver ner sig genom snön. I ögonvrån springer en bastard för allt hon är värd mot klätterställningen.

Om Malin Wollin hade hört vad jag sa till mitt barn när jag grävt upp mina tillhörigheter, fått tag i ungen och kommit hem.. då hade hon nog kolat på fläcken.. Jag drog hela ordförrådet, om och om igen, jag smällde i dörrar och gorma mig hes! JAG VA SÅ FÖRBANNAD!!!

"Om du någonsin springer ifrån mamma igen då J***ar!! F*n jag är såå arg på dig! S****s unge! H*****e också!!! Titta här! F*n ser du vad som hände?!!! S****N!!!!!!" 

..typ. Kanske ännu värre...

"T.o.m. svurit på engelska"... allvarligt? Ska jag skratta åt Malin Wollin? Jag tror verkligen inte på att hon kan behärska sig så bra, att hon bara svär på engelska när hon står högröd och gråtfärdig av ren ilska.. Hon skriver faktiskt ett exempel: (jag citerar igen)

" När fyraåringen klockan 22:21 hade kommit upp från sängen femton gånger och jag med skrikande bebis på bröstvårtan, ropande sexåring i loftsäng och Joakim på bortamatch ledde henne tillbaka till sängen, där hon började hoppa så att ribborna knakade, kunde jag inte hålla tillbaka. Alltså vad är detta för BULLSHIT."

"Vad är detta för bullshit"?!!

Ja, Malin Wollin.. vad är detta för bullshit?

WoW... jag hatar WoW. 

World of warcraft.. vuxna män som får bli pojkar en stund. Leka krig. Nätterna igenom. Med hörlurar och en strategi. "Yeh, we´ll take that boss, he he". "We got him man! Good work yuall!"   ...suck.

Kom in i datarummet en gång och ser Johnny framför datorn, spottandes och svärandes. Självklart spelar han. Tittar på hans dataskärm och ser ett monster som står och vevar med armarna vid en sjö.

- Jag fiskar, så jag kan få bättre egenskaper, men det går inget bra.. (???..ok...)

En annan gång sprang monstret runt i skogen och plocka blommor.

- Det är inga jävla blommor! Det är örter!!

..självklart, då fattar jag.. roligt och stimulerande spel det där.

Det värsta med WoW är att det inte bara är att stänga av om man måste sluta. Och det är ju perfekt att spela ett sånt spel som småbarnsförälder...

- Färdig!

- Vänta gumman! Pappa ska bara springa genom skogsdungen, simma över sjön, flyga över en åker, bestiga två berg och döda några troll!! Jag springer genom skogsdungen nu!! Oj, vad pappa springer! Tjoho- som vinden! Nu dödar pappa trollen.. du sitter väll kvar vännen? Pappa kommer ju snart!.. Gumman.. nu e jag snart klar. Oj då, vet du vännen, nu kom det fler troll.. men jag kommer snart. Pappa ger dom vad dom tål!

(efter en kvart)

- Paappaaaaa! Jag är fääärdiiig!

- Ja lilla vän, lugn nu... Trollen dör snart. Pappa ska bara steka en fisk här så jag blir starkare.. mmm.. fisk! Så nu ska jag bara simma lite här.. snart klar! Vänta på pappa där nu bara, jag kommer snart!

Me hate.

Jag har tre syskon, men bara ett som jag växte upp med från barnsben.

Hon heter Annica. Eller Korven som hon också kallades.. Hon är min lillasyster.

Jag och Korven är väldigt olika, det var vi redan som små. Korven besatt en riktig råstyrka redan som liten medan jag inte var lika väl utrustad vad gäller wrestling kunskaper.

Men jag var smartare.. åtminstone trodde jag det. (Såhär i efterhand är jag inte lika säker..)

Korven var ganska lugn om man lämnade henne ifred. Jag lämnade ALDRIG Korven ifred. Det var med skräckblandad förtjusning som jag med listiga planer lurade i henne nästan vad som helst, hela tiden med en överhängande risk att åka på några välriktade "proppar"..

Jag lyckades t.ex. ganska tidigt lura i Korven att hon inte tålde choklad. Hon hade ju sett hur sjuk jag blev när jag klappade katter, och med stor inlevelse förklarade jag att detta öde skulle drabba även henne om hon så mkt som tittade på en chokladbit..

Hon gav dom till mig med ögon som pingpong bollar, tvekade, jag spärra upp ögonen och nickade sakta, det avgjorde saken. Chokladen var min.

Men även om planen var vattentät, så varar inget för evigt. Efter X antal lördagar undrade ju såklart mamma varför Korven gav bort all sin choklad till mig. Jag sökte skydd medan Korven förklarade för Mumin hur det låg till. Hon fick ju såklart tag i mig och propparna var ett faktum..

Jag skrev en sång också som vi skulle ge till pappa på farsdag. En jättebra sång.

Jag förklara för Korven hur hon skulle sjunga:

-Du börjar, och då sjunger du "Jag är ett sänke!".. och..

-Vad är sänke?

-Alltså det är typ ngt jättebra! Att du är bäst liksom.. "Sänke".. det är asbra!

-Mmm... (misstänksam)

-A, sen sjunger jag "och jag ett geni!"

-Vad är geni då?

-Shit asså, asdåligt.. kan inte va sämre, lovar! (Korven skiner upp!) Sen sjunger vi samtidigt "tillsammans bildar vi ett parti!" Och så börjar det om, fast då börjar jag, "jag är ett geni" och sen du "och jag är ett sänke" och så samtidigt "vi är jättebra fallera!"

Pappa fick sin kassett med farsdag sånger, skrattade gott och blinkade till mig. Korven var stolt som en tupp! (Självklart kostade även denna kupp några proppar så småningom).  

En gång tjafsade vi om ngt, jag & Korven. Då kastade jag ur mig "bitch".. Korven fråga direkt vad det betöd medan hon knöt knogarna. (Fan, tänk snabbt!) "Nä.. jag.. alltså.. det betyder bara.." (ska jag fly? Fast vart? Åhhh!) "..det betyder bara.. att du är en snäll syster!!" (phu!)

Korven kisade med ögonen.. låååånga sekunder.. sedan ryckte hon på axlarna och släppte det. Jag kunde andas ut.

Morgonen efter sitter vi i bilen med Mamma. Jag fram, Korven bak.

- Mamma.. vad betyder bitch? 

(Smarta korvjävel! Min tur att ha ögon som pingpong bollar).

- Ja, det betyder väll "häxa" eller nåt. En dum tant kan det betyda.. varför undrar du?

(Jag svalde, blunda, tog mod till mig och vände sakta huvudet bakåt.. Korven stirra på mig med kisande ögon drog pekfingret över halsen.. shit.)

Jag älskade att lura och bråka med Korven, fast jag fick spö. Vi hade trevliga stunder också, men någonstans tror jag att vi njöt mest när vi fick terra varandra på olika sätt..

Lilla Korven. Ibland vill jag bara slå dig lite fortfarande.. Hit and run, like in the old days!

Jag har världens goaste lilla familj. Jag har världens goaste lilla gubbe. Det är nästan en underdrift, för människan är så snäll, klok, varm och rolig, att jag ibland inte kan förstå krafterna bakom att det blev just vi..

Skulle vilja fråga Amor, ödet och Gud: Hur tänkte ni nu?

(Vi tar det vildaste, flummigaste mest tragiska hondjuret, och parar ihop med den varma, lugna och "jag gör aldrig en fluga förnär", hanen, så ser vi vad det blir!)

Fast dom fick jobba för det! Jag hade min drömprins rakt under näsan en tid innan jag ens såg honom!
Men sen såg jag ju... och jag tittar än!

Ja, ja, jag är såå lycklig. Och resultatet av vår kärlek känner ju alla till. En liten bastard som ränner omkring och terrar sin omgivning.. det sluta ju jättebra!

Men nu tänkte jag inte skriva om familjen, hur fin och underbar den än är. Jag tänkte skriva lite om "dom andra". Männen före drömprinsen. Dom kyssta grodorna som var ngn annans prins..

Det börjar med alla flickors första kärlek, pappa! Min fick heta "Gullen" och han är fortfarande min absoluta hjälte!

Från lekis till tonåren var det pusskull, hångelpartyn och fråga chans som gällde. Då var jag faktiskt ihop med Johnny några gånger. Sov tom över! Fast det var väldigt oskyldigt, ofc.

Tonåren. Nu börjar alvaret.. (hajen musik)

Min första "kärlek", Mattias Pettersson från Mjölby. Trummis. Urgullig.. Vi nådde aldrig "second base" men vi jobbade på det, om man säger så.. Han var nog för snäll för mig..

Jag gjorde slut.

Joakim Berggren. En het sommar.. Min första olyckliga kärlek. Många tårar för denna värsting.. Mjölbys egna badboy. (Fast vi blev bra vänner senare och är fortfarande.)

John Johnson.. Johne. Mitt allt en viktig tid i livet..

En av dom roligaste personerna på jorden, bra på allt, fjälljägare, estet, attityd och värme.

Nästan allt var första gången med honom. På gott och ont.. Vi var tillsammans i 2 år.

Tårar, skratt, kärlek och svek.. allt det vanliga.. men så underbart!

Nu kliver Mr Magnus Lisstrand in på scenen.. Sveriges Brad Pitt. Vi var av-och-påare.. Passionen var total! Men den som leker med elden bränner sig oftast, och det gjorde vi båda två...

(Mange blev senare Haninges egna player, känd ända till Nya Zeeland, med bla Fröken Sverige på sin erövringslista!)

Rickard Segerfjord... vad gjorde vi i ett radhus?

Denna tokiga romantiker tog mig utanför gränserna. Vi fira millennium vid pyramiderna i Egypten, spela minigolf i Thailand och åkte båt i Sthlms skärgård. Vi var kära så kära. Upper east mötte Bronx, som ett studiebesök i andra världar. Vi kämpa, och förlora..

Johnny Olsson.. äntligen rätt! Olski, Olski, min egna lilla fucker. Så rolig, så genuin och ärlig.

Trapphuset på Amorella en kylig vinternatt. Du, jag och mängder av martini.

Varsin gungstol på ett ålderdomshem, du har lovat att jag får dö först... Älskar dig så!

Åh gud.  Jag är kär..

Som tur är så gillar han killar.. annars hade jag nog blivit en stalker efter världens bästa bloggare. (Synd med tanke på la familia!)

Han heter Daniel. Han tvingar alla krogar han besöker att spela låten Kesäkissa, bastar varje Fredag, tackar aldrig nej till en flarra vitt, pillar sig i näsan, avgudar mormor Adele och han är alldeles.. alldeles underbar!

Jag har ALDRIG tillhört tjejerna som skriker efter popidoler, filmstjärnor eller modeller. Aldrig. Tills nu. Daniel. Din lilla finne, och gay såklart! Och alldeles underbar..

Egentligen vill jag inte tipsa om honom. Jag vill inbilla mig att han bara e min.. en rosa liten hemlighet som bara jag vet om.. min egna.
Men jag inser ju att det vore förfärligt fel att gömma en sån skatt..

Daniel.. I release you.

Tekniken idag utvecklas i en rasande fart.. inget nytt.
Men jag som flinar i smyg åt "gamlingar" som behöver två händer för att skicka ett mess, säger att dom ska hämta ut ett paket på "posten" och tror att Telia är en förkortning på "Televerket" fick för ett tag sen en kallsup..

För det spelar ingen roll att vi 80- talister växte upp på "IT- talet"...
vi föddes inte in i det.

Så generationen som vi själva producerat (ungarna) börjar redan pika oss om att dom är "the shit" och inte vi.

Nea (snart 6 år) fick mig att inse det för ett tag sen.

Hon hade tråkigt och jag tänkte att hon kanske kunde kolla på en film. Så jag frågade:

- Ska vi sätta på en video då?

Hon tittar på mig lite konstigt och säger:

- Mamma, vad är video?

Först skrattar jag och säger att hon ska sluta larva sig, men sen kommer den som en kalldusch.

Insikten.

Ungen skämtar inte.

Hon har aldrig sett ett VHS band i hela hennes liv!  Video... Vad är det? Vem använder kameror med filmrullar i?
Lyssnar på Freestyle? Rullskridskor med 4 hjul? Spelar Pacman?
Satan.. Jag är ju antik! Är det dom som skrattar åt mig om några år?

"Mamma.. Internet?! Skämtar du? Det är värsta ute ju.. och HD TV, Ha ha! Här, ta på dig dom här linserna och plugga in det här chipet i näsan så kanske du hajjar.."
??!!

I min familj kan man göra ngt som kallas för en "Pannbiff". Det är när man försöker vara rolig, men inte är det.

Ni vet när det blir så där pinsamt och alla blir tysta, en kliar sig i håret, en byter ställning, alla tittar ner i golvet. Någon kanske harklar ur sig ett "hehe" som aldrig når ögonen och dom flesta vill bara försvinna för att det är sååå pinsamt!

Det, kära läsare, är en Pannbiff.

Uttrycket grundades för ca 6 år sedan. Det var sådär lagom lång tid efter 9/11 och alla Bin Laden skämten kom..

Jag och mina syrror (Annica och Emelie) satt hemma i mitt kök och drog just såna skämt. Em va inte mer än 8 år.. så hon lyssna mest.

Jag och Annica kunde flera Bin Laden skämt och kom på egna också. Vi skratta så vi tjöt!

"..hans colombianske morbror- Kokabladen!!" Hahaha

"Nej, vegetarianske syrra- Salladen!!" Haha

"eller hans feta morsa- Chokladen!!" Hahaha

"och senila farfar- var va det jag laden!!" Haha

"hans söta syrra- marmeladen!" Haha

..så höll vi på. Då hör vi Em:

" vänta, vänta, jag har en! Hans brorsa som är kock- Panbiffen!"

Där och då grundades "Pannbiffen".

Jag önskar jag kunde skriva att våran reaktion var att bli knäpptysta, sitta och se lite chockförvånade ut.. och sedan resa oss och säga nåt i stil med:

- Jaha, nä men om vi skulle ta och sätta fart då...

Typ. Men det gjorde vi inte... Vi skratta så vi ramla av stolarna och fick bara fram några konstiga fräsningar i något som måste ha sett ut som ett kollektivt EP- anfall. Men det var inte pga. skämtet i sig, det var för att Em själv tyckte att pannbiffen var så rolig så hon skratta så hon kikna, och ju mer vi skratta ÅT (inte med) henne ju roligare trodde hon att Pannbiffskämtet var.. helt sjukt kul. Jag lovar att om ett gott skratt förlänger livet så blir vi alla tre minst 100 efter den upplevelsen.

Ok, jag har haft lite skrivkramp i några dar... det är lite svårt att hinna med också..

Så idag lägger jag upp "min dag" i bilder.

Kan tyvärr inte lägga in ngt från jobbet eftersom vi har tystnadsplikt.. så det är ett glapp mellan 07-15.

                                   
Först gäller badrummet.. sedan packa Neas grejjer till skolan (litar inte en sek på Johnny!!!) sedan iPoden &.. Mig!
Redo att gå ut i höstrusket.

            
Skithöst/vinter... sätter mig i bilen.. åker.

         
..Yey! ..körde inte över nån! Dags att ringa & väcka Johnny & in i hissen!
Jobb, jobb & jobb...

(När jag slutade kl 15 åkte jag & hämta Nea, då bara glömde jag bort mitt projekt.. och tog inga bilder alls!
Men jag kom på det inne på Coop igen..)

        
Nea hitta raka vägen till leksaksavdelningen som vanligt.. suck! 
Sen kom vi inte på ngn mat vi var sugna på, så det blir te och mackor ístället. Toppenmat för växande 6- åringar, lovar!
(Fast ni som äter fiskpinnar och pulvermos ska bara va tysta.)
När vi kom ut till bilen hade det immat igen.. bilskrälle! Nea skyltar med dagens vinst i tjatning...

   
..äntligen hemma! Sätter mig vid guldklimpen och bloggar...
(Återkommer senare med resten av kvällen!)

Jag sitter här vid min lilla guldklimp (laptopen) och känner mig helt blank.. tyvärr!

Alla tankar bara snurrar runt i ett kaos (som vanligt tänker ni kanske nu... men det här är värre..). Jag vet inte vad jag ska skriva..

Jag ser ju på statistiken att det finns en liten (antagligen lika sjuk som jag) skara människor som faktiskt läser min blogg... så pressen ökar. Jag vill leverera.

Men det är söndag. Vilodagen. Jag är ingen troende kristen. Men jag betalar kyrkoskatt så det borde ge mig rätten att få ut någonting ur det hela.. så nu kasserar jag ut en vilodag.

Amen.

Vaknade kl 07,15 av att Nea dundrade in och skrek att vi måste gå upp och fira pappa eftersom det är farsdag!!!!!
Raggla upp och visste inte riktigt var jag var eller varför jag var där jag var..
Satte på kaffe, gav Nea inslagningspapper, gjorde mackor och raggla in till Johnny med allt ihop...

Nea fick fria händer och köpte paketen alldeles själv. Jag la mig inte i ett dugg.
(Ok, jag försökte byta apan mot Jens Lapidus senaste "Aldrig fucka upp", men blev ruskigt nedröstad.)

Bilderna får tala för sig själva..

              

Nea visste från starten av presentjakten att det var ett gosdjur Johnny skulle få.. att hon fastnade för apan är ingen slump..
Den hade ju en likadan navel som "pappa"!!!

     

På mitt jobb jobbar bara original. Jag kan inte berätta allt, med risk att bryta tystnadsplikten. Men det här måste jag bara berätta.

Vi kan kalla en av dom för... tja, "Berit".

Berit är snart 60 år, väldigt lugn och andlig. Mkt vänlig. Men..

Berit "tror inte" på mikrovågsugnar... hon värmer hellre potatisgratängen i en kastrull på spisen, steker köttet fryst och äter mest fil till lunch för det är enklare.

Hmm.. för henne verkar det moderna samhället vara en religon, eller en trend som snart går över.

-Men Berit, jag överlevde lunchen, och fick varm mat!

-Nä, det där tror jag inte på, hu, hu, skulle aldrig stoppa in min mat i den där maskinen!

En annan kan inte riktigt så bra svenska som hon tror. Fast hon skulle hellre dö än erkänna det tror jag.. ganska kul för oss andra dock..

-Ska vi inte fika nu?

(Hon svarar) - Låter toppen! Men först dricker vi kaffe. (?!)

Själv står jag nog också för en del.. tyvärr.

Igår i hissen på jobbet stod jag och tuggade tuggummi, det var en farbror med rullator och en dam med fin kappa i hissen också.

Jag va helt i min egen värld (typ, out of my mind, back in 5 minutes) och skulle blåsa en liten bubbla.. men ngt gick fel, och tuggummit liksom flög ur min mun på den gamla tantens kappa och ner på golvet. Eftersom jag höll på att blåsa en bubbla så pyste ngt konstigt blåsljud ur mig samtidigt som tuggummit tog en flygtur.. då blev det sådär jobbigt..

Jag ville skratta och försvinna på samma gång..

Men farbrorn bara satt där och tittade på displayen som visar vilka våningar som passerar och tanten var så ursvensk att hon stod 2 m.m. från hissdörren och stirrade in i den och utstrålade (jag sköter mitt, våga inte tilltala mig).

Så jag fick stå där i mitt lilla chocktillstånd medan känslan av "snopenhet" tog över..

Nej, nu ska jag ut med Nea och handla farsdag presenter..

Jag har nästan aldrig kontanter på mig. Det är bara kort, kort, kort. Men det finns situationer då man verkligen önskar att man hade ngn 50- lapp på sig.

T.ex. när man går på café och möts av lappen "ingen kort bet. under 50 kr"

.. hmm, ta en bulle också och plussa träningen i förmiddags med noll? Eller gå ääändaa bort till bankomaten och plocka ut en hundring.. suck! (svårt val va? Mumsbulle!)

Eller när man kommer ut från caféet och måste gå förbi killen som bor i en kartong utanför..

(Väldigt pipig röst)

- Jag har bara kort...!

Vilket är ungefär likamed:

"ja, jag ser att du inte har vare sig skor, tänder, mat eller husrum.. så synd. 
Själv  har hela kortet fullt med pengar, är proppmätt på latte och muffins och kommer dricka rödvin ikväll som kostar mer är du äger på ett halvår... skulle ju kunna avara ngn minut och ta ut en slant på bankomaten där borta så att du kan sova inomhus ikväll... men.. nä, jag pallar inte.."

Det värsta med kontanter är ju att dom försvinner så lätt.. man tar ut en liten bunt och tänker att nu har jag till alla situationer som kräver cash. Men nej. När den situationen verkligen uppstår så är dom slut!

Kort är lite bättre, man drar det, slår in den magiska koden, blundar, håller tummarna och... voila! Det gick nu med!

Kontanter liksom finns eller inte finns, thats it liksom.

En kille som hoppades på lite kontanter var "jag bor i en kartong" killens kompis. Han spelade en trudelutt för alla på plattan här om dan. Verkligen jätte vackert.

(håller på att lägga upp en film med honom.. tålamod!)

Jag skrev om Facebook i bloggen den 14/10, om en resa som gjordes med några tjejkompisar. Tänkte berätta lite om den..

Fyra tjejer som närmar sig 30.. (ok, några år har vi kvar, men ändå, vi är ju inte 18 längre!) tänker att nu drar vi på en blöt party resa. I teorin är vi ju rena partydjuren, precis som förr, men i praktiken.. nja.. det visar sig.

Ön vi åker till är välbekant för mig, jag var nämligen där (i ett annat liv!) och jobbade i några månader.

Därför "vet jag ju allt om hur det funkar" och säger till dom andra att inte ta det lugnt med spriten, eftersom jag jobbat i barerna där och "vet" att det är hälften vatten i spritflaskorna.

Sagt och gjort. Ingen tar det lugnt.. Vi rider på mekaniska tjurar, raggar upp irländare, flörtar med bartendrarna, vägrar låta "M" va "svensk" när ngn frågar var vi kommer ifrån, hon får helt enkelt vara en "boat refuge from Finland, living on our tax money"..

Vi får inte in drinkar tillslut, utan bålskålar med 50 sugrör! Shotsen avlöser varandra, vi tycker att vi äger hela stället, vi är "the shit"! Wow!!! 

..sen vaknar vi på morgonen.. vad var det som hände igår? Herregud.

Jag & tjejen jag delar rum med kastar på oss lite kläder och solglasögon och springer genom hotell korridoren till dom andras rum. Det tar 7 år innan dom öppnar, en frän lukt av spya möter oss. Vi kryper ner i varsin säng bredvid dom för att kartlägga gårdagen. Hmm.. allas små fragment av minnesbilder  bildar en helhet. Jo, vi va "the shit", tills "M" försvann inne på "Bobbys" och dom hittatde henne på kill toaletten. Där satt hon i pissoaren och spydde i handväskan, "E" stod och ålade sig runt en strippstång, jag har ingen aning om var jag befann mig för tillfället och  "K" hjälpte "M" (hur hon nu hade sinnesnärvaro till det!). Vi gick sjungandes hem i bh för att "M" inte skulle känna sig ensam (hon hade tagit av sig kläderna som var..ja, vi kan säga "blöta")

När jag låg där i fel hotellrum bredvid min kära barndomskamrat, "partydjuret", så kändes det inte så dumt ändå. Jag skulle ju "ta igen" 4 år då jag varit borta från partymarknaden och befunnit mig i "mammaland".. "Partydjuret" vänder sig sakta mot mig och säger:

"Ta IGEN 4 år? Men Annelie.. du va ju SKYLDIG 4 år!"

Partyt fortsatte i nästan samma takt 6 dagar till.

Vet ni hur stort ego jag är? Och underbara Johnny bara låter mig vara det..

Som idag, jag skulle lämna Nea i skolan (6-års), det är vanligtvis han som gör det eftersom vi har en överenskommelse här hemma.

Johnny får alltid sovmorgon på helgerna (jag har aldrig förstått hur man kan sova bort en halv dag..) och han lämnar Nea så jag bara kan luffa runt i myskläder dom vardagar jag jobbar kväll.

Men idag så skulle jag lämna för han fråga så snällt igår.

Går upp, kryper ner i hennes säng, fan vad hon luktar härligt! Hon vaknar såklart av bristen på plats och vi myser en stund... mmm.

Går upp, käkar frukost, tittar på nyhetsmorgon, borstar tänderna och allt det andra. Klär på oss och går. Johnny drömmer sött.

Kommer ner till skolan. Av med alla ytterkläder.. åh! Vi glömde termobyxorna hemma!

Jag lovar att komma ner med dom.. men i mitt sinne smids planerna på att väcka Johnny...

Går hem, går in i sovrummet.. där ligger han, intet ont anandes...

- Johnny!!! (drar upp persiennerna) Du måste springa till skolan med Neas termobyxor! (funderar på om jag ska dra ngn historia om varför vi glömde dom, men det behövs inte..)

- Va?.. öh.. vad är klockan?

(jag hoppar ner i sängen)

- Vi glömde termobyxorna.. kan du gå ner med dom? (hundögon)

- Ja, visst.. nu?

10 min senare hör jag ytterdörren gå igen och jag kan lugnt hoppa i myskläderna igen.

Fick en släng av dåligt samvete för att jag lura honom att det inte va så kallt att han behövde ta jackan.. det bara slank ur mig..

Underbara älskade dumsnälla Johnny!

Det värsta av allt är att om allt det här hände tvärtom så skulle jag bara höja på ögonbrynen och iskallt säga:

- skämtar du?

Jag pratade ju tidigare om att jag är en sån där person som råkar ut för sjuka saker.. Nu måste jag nog erkänna att det finns människor som sitter runt om i landet och säger samma sak.. tack vare mig.

En av dom stackarna är en man som tillbringade sin semester i Macrigialos, Kreta, våren 2005.

Johnny, (min sambo och pappa till min dotter) hade roat sig med att dra ner mina bikini trosor i polen så att min röv blev delvis blottad. Skitkul. Men han skulle få tillbax!

Så jag tog en badring och min dotter (hon var 2 år) och gick ner i polen. Stoppade ner barnet i ringen och började busa med henne. Tänkte att snart kommer han efter, då tar jag honom..

Men snart glömde jag bort hämnden och var helt inne i "snurra badring" och njuta av kiknande barnskratt, så när han kommer där simmandes under vattenytan precis bredvid mig så agerar jag bara.

Tar ett stadigt tag om hans midja och kicklar honom "barra! barra!" Sen drar jag i bad shortsen allt vad jag kan neråt! Tjoho! Vilken blek liten rumpa vi har här då!!

..nu kommer det.. Det va ju såklart inte Johnny.

Killen fortsatte simma under vattnet i en rasande fart till andra sidan polen, jag slet tag i Nea och försökte låtsas som ingenting och Johnny står några meter bort och kan knappt andas för han skrattar så mycket!

"Haa! haa! haa! ..du.. haa! haa! ..han.. haa! haa! haa!"

Jag sjönk ner i vattnet och blundade.. "Varför ALLTID jag?"

Jag är en sån där person som alltid råkar ut för så sjuka saker... det kan hända helt otroligt konstiga saker runt mig, att jag knappt tror på det jag ser/ upplever.

Ibland så är det jag själv som står för "dagens pinsamma", men oftast så söker det sjuka upp mig..

Ett exempel:

Jag och min kompis tänkte att det skulle va kul att åka forsränning. Så vi gick in på nätet och började kolla hemsidor. Via turistbyrån länkade vi oss till ett ställe som lät bra.. problemet var att det verkade va fel på hemsidan och telefon numret fungerade inte heller... Så jag ringer upp turistbyrån för att kolla hur vi ska gå till väga.

Den som svarar mumlar ngt men jag hör "Leif".

Jag presenterar mig och förklarar vårt dilemma och frågar om han möjligtvis kan hjälpa till? Det blir tyst i några sekunder, men sedan frågar han om vi kollat på nätet? Jag berättar igen att sidan inte verkar fungera och han svarar att han också ska kolla. Jag hör knapp ljuden från hans tangent bord i luren...nä.. han håller med om att den inte verkar fungera.. han ser också att den senaste uppdateringen var för flera månader sedan och säger att den kanske har lagts ner..  fast å andra sidan e han "inte så bra på datorer, det är mest ungarna som brukar sitta vid den" säger han... (ok?.. tänker jag.)

Sedan frågar han om det var numret på sidan vi försökte ringa? Jag svarar att det var det och han blir tyst ett tag.

"Nej" säger han, "du kanske borde ringa turistbyrån, dom vet nog hur du ska göra..." (???!!!)

-Men herre gud, är det inte er jag pratar med?!

-Nej, det här är familjen Axelsson, jag heter Leif.

(Skrattet väller upp!)

-Jag måste ha slagit fel nummer! Varför sa du ingenting?

- Nä va fan, jag satt ju här vid datorn och tänkte att varför inte hjälpa till när någon gör sig besvär att ringa och fråga?

H E R R E   G U D.

/Annelie

Jag älskar min pappa. Han e världens bästa pappa, lilla Gullen... men. Det finns ett "men". Han vill alltid berätta om mig när jag var liten. Han e med andra ord en sån där klassisk liten farsgubbe som mer än gärna berättar för alla som vill lyssna om hur Annelie var som barn. Underbart. Eller inte.
Så gott som alla vet att jag kallade min faster Maggan för Haggan (sa allt med "H"), drog ner en blomkruka i huvudet på både mamma och pappa när dom sov (men ärligt, vad förväntar dom sig av en 1 åring om dom har en hängväxt på en hylla ovanför sängen?!)  och att jag hade en egen twist på sången "Ja må du leva"...  ALLA som träffat pappa vet.

För ett tag sedan var han här och fikade, och självklart kom lite gamla minnen på tal. Det regnade ute. Så jag fick höra historien om hur det tog 2 timmar att gå till dagis en gång för jag skulle rädda alla daggmaskar påvägen dit.. en prommis som brukar ta 10 min. Jag ville inte ta i maskarna så det var pappa som fick plocka upp dom och rädda dom.
Vilken hjälte! Han va det, på riktigt. Min pappa!

Dagen efter regnade det igen. Jag stod i värmen och tittade ut genom köksfönstret, frös av bara tanken på att gå ut och drog ut på att gå till jobbet. Tänkte att det är tur att min dotter inte är lika värnande om djuren som jag var.. uch för hela handen full med maskar...

Klädde på mig, släckte, låste och gick.

Kommer ut, satan vad det regnar! Och blåser, burr.. Börjar gå.. där ligger en mask.. kämpandes.. mitt på gångvägen. Fortsätter gå... tänker att för helvete! Jag räddar inte maskar längre! Fortsätter gå.. tänk om den ser efter mig nu, och skriker mot himlen: "varföööör???!!" "hjäääälp!!" "jag vill inte dööö!"..satan. Innan jag vet ordet av så står jag där och försöker ta upp maskjäveln! Medan jag ber till Gud om att "ingen får se mig nu" (!) tänker masken "fuck! nu dör jag for sure.." För det är ju knappast så att den hjälper till. Rätt som det är hör jag mig själv säga "men kom igen nu då! Jag ska ju hjälpa dig!", En tant cyklar förbi. Herregud. Vad är det jag står och gör? Riskerar att komma försent till jobbet, står jag i regnet böjd över en DAGGMASK och pratar med den!!! Jag är 28 år.
 När jag väl kom till bilen, 9 maskar senare, så tänkte jag först att jag nog är galen på riktigt.. men sen kom jag på att man bara är galen om man tror att man INTE är det. Och lite värmde det ju i hjärtat att ha räddadt dom små liven, bra karma helt enkelt! Åtminstonde borde det jämna ut sig mot dom jag metat med!