goolan

Jaha.. nu är nog Bjarne skadeglad i sin lilla håla.

( http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4291971.ab )

RÖKARE FÅR INGEN OPERATION! Står det som rubrik.

Anledningen? Citat:

Att rökning ökar risken för komplikationer, som infektioner och sämre läkningsförmåga, efter operativa ingrepp är välkänt. Välkänt är också att den som slutar att röka före operationen halverar sina risker jämfört med den som fortsätter, vilket leder till bland annat kortare vårdtider och minskad läkemedelsanvändning. Detta tar man nu fasta på vid ortopeden på Norrlands universitetssjukhus. Rökstopp blir ett krav för att få genomgå en planerad operation för tillstånd som inte är livshotande - ljumskbråck, knä- eller höftledsoperation exempelvis.

Mhm.. tänker jag nu..

Borde det inte stå "RÖKARE OCH IDROTTARE FÅR INGEN OPERATION"

Och sedan:

Att tuff träning ökar risken för komplikationer, som infektioner och sämre läkningsförmåga, efter operativa ingrepp är välkänt. Välkänt är också att den som slutar att tävla i olika sporter efter operationen halverar sina risker jämfört med den som fortsätter, vilket leder till bland annat kortare vårdtider och minskad läkemedelsanvändning. Detta tar man nu fasta på vid ortopeden på Norrlands universitetssjukhus. Tävlingsstopp blir ett krav för att få genomgå en planerad operation för tillstånd som inte är livshotande - benbrott, knäskador, miniskskador och ledskador exempelvis.

..Typ?

Jag tycker verkligen att det finns andra grupper än rökare som borde få "operations stopp" om det ska vara rättvist.

Elit idrottare och andra tävlings idrottare är ju bara ett exempel..

Provocerande?

Hihi

   

      

                                                       VS

Men jag gillar djur.

Så därför har vi en liten pippi. Hon heter "Uggi Buggi", men vi säger oftast det ena av dom två.

Uggi vaknar på mornarna och skriker tills hon får komma ut. Hon har ett eget litet träd som är hennes plats i detta hus.

Det är verkligen trevligt med en tam liten fågel.. men det finns nackdelar också.

T.ex. att ha en fågel som skördar i salladstallriken.

Eller när man kommer ut lagom för att se henne ta ett bad i saften.

(En gång drack hon äppel jos och kräktes i en halvtimme.)

Sen är det ganska jobbigt att ha henne sittandes på axeln när det är kyckling till middag..

Och detta gnagande.

Uggi har rivit tapeter, tuggat sönder två lampor, satt i sig en miljon blommor och sist men inte minst. Hon är INTE rumsren.

Men Uggi är en i vår familj, bebisen liksom.

Våran lilla "gullefjun".

Fast mest är hon nog Johnnys gullgull. När han pratar med henne med sin "Uggi" röst blir hon helt till sig och bröstar upp sig, hänger uppochner, Headbangar sådär som fåglar gör och kvittrar så charmigt..

(Vi är tre tjejer i denna familj som konkurrerar om hans uppmärksamhet..)

Trots allt så äter Uggi mest frön och grönsaker.

Men det finns en grej som hon nog är redo att dö för.

Morotsbröd.

Osötat bröd med morötter och solrosfrön.

Det går inte att äta det när hon ser.. hon sticker oberört in huvudet i munnen på en och hämtar sig en bit om man inte bjuder..

Nu känner ni till den fjärde medlemmen i pappa Rudolfs familj!

Tänk att ni vill läsa det jag skriver.. tänk att jag talar, och ni lyssnar!

Som en profet!

..jag är som Jesus..

Då kan jag inte vara sämre..

1. Du skall inte ha några andra gudar vid sidan av mig.

Jag kan inget annat än att hålla med. Strunta i andras bloggar. Dom flesta skriver bara om smink och hubbabubba i alla fall. ;)

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar.

Juste fårskallar. Håll er till riktiga svordomar som Jävlar, Helvete och Fan i hans moster. Och missbruka nu för guds skull... (satan, jag åkte dit direkt!!)

Håll er till att "bruka" bara.. lite lagom sådär.

(Fan också.)

3. Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

Har ngn av er problem med denna punkt? Nä.. tänkte väll det. Den enda som blir portad från himlen här är nog chaffisen på "Leffes Pizza"..

4. Hedra din fader och din moder för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.

...?    (Det va nog brännvin i bägaren denna kväll..)

5. Du skall inte dräpa.

Kort å gott. Vi struntar i det. Det blir så dålig stämning då.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

(Alla ni som håller fingrarna i kors bakom ryggen, sluta med det.)

Jag ger er "Strulborg". Valborg, allt som händer denna kväll.. räknas inte.

Min gåva till er.

7. Du skall inte stjäla.

Nej. Det ska man inte. Inte ens från glassbilen. Förlåt.

8. Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

Precis. Tjallare hamnar i helvetet. Hasse Aro ryker först.

Inga skvallerbyttor i himlen tack.

9. Du skall inte ha begärelse till din nästas hus.

..I´m screwed. Se u in hell.

10. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till något, som tillhör din nästa.

"Något".. ?

Men det spelar ingen roll. Här talade Jesus endast med män och lesbiska i alla fall.

Daniel och vi andra rosa små varelser kan ha hur mycket begärelse vi vill!

Jag ska försöka att återgå till en normal tillvaro.

Ni vet den där jag mest skrattar och är odödlig..

Men först vill jag avsluta det här med Martin.

Jag måste det.

Jag hittade ett kort på Martins minnes sida.

Den tycker jag är ett jätte bra avslut.

Men jag vill varna er, för den är nästan lite... "vulgär".

När jag såg den först så kände jag direkt att det var fel. För han är på en begravning.

Han är ledsen, ser nästan lite förvånad ut.. Han är klädd i svart kostym och vit slips.

Han tittar rakt in i kameran.

Rakt på betraktaren.

Först blev jag väldigt illa till mods av hela det intryck bilden ger. Men efter en stund kändes det bra.

Jag insåg att bilden är så hemsk för att den är så brutal i sin sanning.

I flera minuter såg jag in i Martins ögon på det kortet.

Gick igenom chocken, förvåningen, rädslan, sorgen och saknaden.

Jag sa farväl.

Och efter en stund kände jag t.o.m. igen mig själv då ett litet skratt trängde genom gråten för i bakgrunden står prästen med armarna i sidorna..

(Sista gången jag träffade Martin var för några månader sedan på ett dop.
Vi hade inte träffats på väldigt lång tid och han kom fram leendes och sa mitt namn innan han kramade om mig.
Jag hade ingen aning då, om att det skulle bli ett av dom varmaste minnena att hålla fast vid..)



..nu kommer jag inte skriva mer om Martin..

..det börjar sjunka in..

Chocken lugnar sig sakta men säkert.

Martin är död.

Obduktionen får berätta varför.

Just nu går alla tankar till hans mamma, pappa och syster.

Till Johne, som är en av dom som lidit en stor förlust. En vän sedan barnsben.

En broder.

På Facebook startades en sida, "Till minne av Martin Almberg".

Det är så fint, men samtidigt overkligt.

Det strömmar in personer som lämnar sina sista ord till Martin.

Det läggs upp bilder på honom, när han fiskar, bygger midsommar stången, skrattar och festar.

Han finns inte här ngt mer.

Jag hoppas att han inte förstod vad som hände den där natten. Att han inte hann bli rädd..

Det är djupt tragiskt det som hänt. Och det börjar bli verkligt. Hanterbart.

Det väcker många tankar och funderingar.

Hur lever jag själv?

Om jag inte lever imorgon, kan jag vara nöjd med livet som jag haft?

Det finns saker i mitt liv som jag kommer att ändra på.

Saker som skjutits upp. Saker som ska sägas och göras.

Jag ska inte vänta mer.

Paus..

..Play.

Döden kommer så nära när en bekant avlider..

Verkligheten slår en i ansiktet med sådan kraft att man stapplar baklänges för att inte tappa balansen helt.

Vi dör inte. Inte nu. Ändå lurar döden överallt.

När du sätter dig i bilen för att åka till jobbet.

När du ignorerar den där leverfläcken som "kanske" blivit mörkare.

När du släpper iväg dina barn till skolan...

Men inte dör vi? Gör vi det? .. inte nu.

Ett telefonsamtal. Sitter på jobbet.

- Martin har avlidit.

Jag sitter på jobbet, uppkrypen i en fåtölj och dissar deltagare i Let´s dance.

Martin sitter i köket, uppkrypen mot en vägg, och tar sitt sista andetag.

Sitt alldeles för tidiga sista andetag.

..För det finns inte en chans i världen, att vi dör nu.

Världen som jag känner den står på "Paus".

Jag ser alla andra rusa runt utanför min bubbla. Som vanligt. Fortsätter sina liv.

Precis som jag gjorde igår.

Idag vet jag att "imorgon" inte är en självklarhet.

Paus.

Insikt.

Livet förändras. Saker kommer till ett slut. Människor dör.

Inget är för evigt. "Igår" får jag aldrig igen..

Tankar på Martins föräldrar..

Tankar på Nea.

Vad är det verkliga viktiga i livet? Vad är det som räknas i sista andetaget? På riktigt?

Chocken släpper inte. Ångesten.

Hade varit enklare med en olycka, sjukdom, dråp, ålderdom eller självmord.

Då hade vi åtminstone haft svar.

Insikten är så skrämmande. Den gör mig rädd och arg. Totalt maktlös..

Paus.

Jag sov inte en blund inatt. Det va typ snöstorm/regn som slog mot rutorna och jag låg där med tårarna rinnandes.

Jag förstår inte varför jag känner en sån sorg.

Vi va inte nära vänner. Vi kände ju knappt varandra längre.

Men när jag låg där så mindes jag saker som jag inte har mints på flera flera år.. saker du sagt. Hur du drog dina sexiga bloss. När du sjöng i bilen. När du plocka upp mig på busshållplatsen, för att prata av dig. När du erbjöd en sovplats den där sena kvällen, och va en riktig gentle man (för VAD skulle Johne säga annars?) Haha. Nu kommer tårarna igen.. Fan.

Du finns i så gamla minnen Martin.

Fina minnen. Midsomrar, fester, slappande eftermiddagar. Kräftskivan- du, jag, Stefan och Johne. Den trevligaste kräftskivan någonsin! Jag blev så glad den kvällen. Tack till er alla tre.

Roj. Haha. Roj festerna..

Du finns där i alla minnen, skrattande, pratande, skojande.. ibland arg. Dom stunderna glömmer man inte heller.

Du sa "Anneliemums" för alla dom där åren sedan.. På ett systeraktigt sätt. Aldrig annat. Det sa du ofta.

Även om vi inte stod varandra nära.. så känner jag saknaden ända in i benen.

För där Johne är ska du va. Bara vara där. Du har alltid varit det.

"Stefan och Martin" - då vet alla vilka man menar!

Vad var det som hände? Alla befinner sig i en chock. Det är så ohanterligt.. obegripligt.

..skrämmande.

Jag avslutar med en låt text.

"Brothers in arms"

Det här är för Johne.

These mist covered mountains
Are a home now for me
But my home is the lowlands
And always will be
Some day you'll return to
Your valleys and your farms
And you'll no longer burn
To be brothers in arms

Through these fields of destruction
Baptisms of fire
I've watched all your suffering
As the battles raged higher
And though they did hurt me so bad
I the fear and alarm
You did not desert me
My brothers in arms

There's so many different worlds
So many different suns
And we have just one world
But we live in different ones

Now the sun's gone to hell
And the moon's riding high
Let me bid you farewell
Every man has to die
But it's written in the starlight
And every line on your palm
We're fools to make war
On our brothers in arms

Martin T.V.    Johne T.H.

Jag jobbar i helgen.. så det blir inga nya inlägg förrän på måndag.

Jag hade ett på lager som jag tänkte att ni kunde hålla tillgodo med så länge. Men det var ett knasigt och roligt inlägg.. och det passar inte just nu.. Jag kanske återkommer om det. Men just nu är det för jobbigt.
Jag svamlar.
Ha en bra helg.

Mina vänner tjatar om att jag ska blogga om när jag råna glassbilen..

Öh?! Tänker ni nu.. men vi tar det hela från början.

Jag är heelt galen i glass. En bytta Ben&Jerrys, och jag ligger i soffan och stönar som ett crackhead. Helt galet gott!

Så har det alltid varit.

Varje gång mitt hjärta krossades kom tjejerna med glass, och med tårar rinnandes ner för kinderna och glass sprutandes ur munnen i mina försök att klaga kom livsgnistan sakta tillbaka.. Det var en regel.

Så nu kommer vi till glassbilen..

Den rånade glassbilen..

Jag har självklart aldrig rånat en glassbil.

Hur har det ryktet kommit till?

Förutom att jag kan liknas vid Gollum om jag har en ½ liter "halfbaked" gömd i frysen, men rånat en glassbil?!

Herregud.

Det var inte jag.

Faktum är att jag har ingen aning om vem det va heller.

Jag vet inte ens hur det kommer sig att jag satt på en grusväg med Nicke en midsommarafton och käka mängder av rånad glass åter med tårar i ögonen och hela himlen på mina axlar.

Det hela är lite av ett mysterium..  

Kanske Tomten skickade glassen till mig, när han såg hur jag satt där på vägen med blommor i håret och mascara rinnandes ner för kinderna..

Ja, nu får Tomten skulden.

För Annelie är faktiskt ingen glassbilsrånare.

..eller? (Mohaha!)

Hahahahahahahahahahaha!!! Jag skrattar så jag ramla av stolen!!

Va inne på en av mina favorit bloggar ( http://www.virpi.blogg.se/ ). Hon skrev om att hon hittat sig själv på "bloglovin" och undrade hur i helsike det gått till. (Eftersom hon inte på något sätt sett till att hamna där..)

Jag blev nyfiken och logga in ( http://www.bloglovin.se/ ).

Skrev in "Goolans" adress och vips!

Där va den!

.. och alla mina senaste inlägg!

Men det va inte det som va roligast.. jag har 2 prenumeranter!

T V Å stycken!! Hahaha!

Men nu kommer det roligaste av allt. Längst ner stod det:

"om du gillar den här bloggen kanske du även gillar.."

Förslag 1. "Pinsamhetsbloggen" !

Haha! ..eller ska jag gråta? Nä.. hahaha!

...Ja herregud!

Satt med den satans lilla yoghurten i handen och en sked i den andra.

Blundade, andades, samlade mod.

Ananas/Papaya.. klart att det kommer va läskiga små frukt bitar i...

Tog en sked.. plötsligt står varenda hårstrå utmed armarna rakt upp. Ananas. Jo.. det är en ananas bit mitt i det krämiga goda. Den är där, den lilla mardrömmen.

Drar in ett djupt andetag.

Tuggar på den.. så hård. Och läskig. Så fel i den lena yoghurten!

Sväljer fort så det är över.

Andas ut med munnen.. phu! Allt stannar i magen.. precis som det ska.

Jisses.

Tar en ny tugga. Ska verkligen ge det en chans.

Nackhåren reser sig, armhåren följer efter. Där va en till. Den här e mjukare. Svampig och "muschig". Skiter i att tugga den, sväljer bara.

Tänker på hur dom får frukten att hålla.. eller ruttnar den? ÄR DOM RUTTNA?! Nej, nej, skärpning nu.. såklart att dom inte är!

Tar en tugga till.

Tänker på nyår, på ostronen. Det här är värre. Då fick jag i mig 4 ostron tillslut. Tack vare champagnen bergis..

Tittar på mitt glas med Proviva dryck.. suck.

Sväljer skeden med yoghurt som legat kvar i munnen alldeles för länge.

Känner mig lite yr.

Nu skiter jag i det här. Ingen kan säga att jag inte provat i alla fall.

Ibland undrar jag vilken sten Mr Fucker kröp fram bakom..

Hör här.

Vi sitter i datarummet. Det ringer. Johnny svarar. Han pratar en stund, reder ut vem han pratar med och skrattar. Sen hör jag hur han säger:

- Ja, Annelie.. du hon sitter på toa just nu, men kan jag be henne ringa upp?

WTF! Jag satt ju där bredvid honom!! Kände hur ögonen höll på att ploppa ut där jag satt och stirra på honom.

Han la på.

- Det va din chef.

!!!!!!!!! "Hon sitter på toa just nu" !!!!!!!!! SITTER PÅ TOA!!!! När jag för i helvete inte ens gjorde det!!!

(Åh du grymma värld!! Varför just jag?!)

- Haha.. pinigt va? Nu måste du ringa upp.. när du bajsat klart! Haha!

Den lilla jäveln.

Önskar verkligen att jag kunde lita på att hämnden är ljuv..

(Jag hoppas Rolf Nyström inte blir arg nu när jag låna hans bild!!)

Gud vad jag ÄLSKAR Guy Ritchies filmer!!!

Efter att ha sett ett av hans verk så vill jag flytta till England, röka hela tiden, spela poker i en källare, äga nåt konstigt totalt ocoolt vapen, köra en gammal skruttbil, och va en gangster wannabe.

Skulle sparka in en dörr (som antagligen misslyckas och slutar med en bruten fot, helt i stil med Guy Ritchie regi) skicka in min "gorilla" som smäller lite på offret och sen skulle jag säga:

- It´s a nice jacket u got there (tänk väääldigt brittisk dialekt)

Sen tänder jag en cigg jätte sexigt och blåser ut röken i hans ansikte (såklart)

- Mr Twofoot want his money, u little fuck..

Min "gorilla" flinar och visar sina bruna trasiga gaddar.

- Listen, if u fucking tell me, where the fuck the fucking money is, maybe, you dont get to be pigfood just this fucking day..

Offret:

- Brick Top got the money... or maybe Axe- Harry, och Bacon.. or was is OneTwo? Shit, I dont know whos got the money!! I svear!

Jag drar ett bloss som filmas i närbild och säger sedan:

- Wrong fucking answer you little shit..

Sen slänger jag ciggen på hans golv, trampar på den och säger på vägen ut (till gorillan):

-Tony.. do something terrible.

Jag kan se hans filmer hur många gånger som helst!

Just nu så hör jag soundtracket till "Rocknrolla" hela tiden. Kommer på mig själv med att säga repliker högt och skrattar åt scener som återspelas i mitt huvud. Så jävla bra filmer!

Har ni inte sett "Lock stock and two smoking barrels", "Snatch" och "Rocknrolla", se dom!

Trailer:

Åh, vilken lördag!

Jag behövde verkligen en sådan här dag efter hela persen med jul och hundraelva födelsedagar, barnkalas, släktkalas, misshandlar, nyår, middagsbjudningar och julplundringar..

Men nu är det slut. Finally!

Borta är granen och flinande tomtar. Lite glitter rester får man väl stå ut med (till midsommar som vanligt!) men det är lugnt.. bara lugnt.

Klockan 12 hämtade farmor och farfar skitungen, det vankades bio och mys i stan.

Johnny och jag fattade inte att vi va själva utan körde på som vanligt en stund, städade, gick ner i källaren, surfa på nätet osv.

Sen insåg vi att vi va fria! Vi hoppa i pyjamasarna och kröp ner i sängen. Koppla in min underbara lilla laptop i TV:n och kolla på en film.

(Jag glömde logga ut Messenger och så Jocke som tydligen inte visste om han skulle va inloggad eller inte störde ett antal gånger! Inte det att han sa något, men det kommer ju ett litet "bluribupp" ljud varje gång någon loggas in.. och det gjorde han!)

Efter filmen övervägde jag om jag skulle sova en stund, men Johnny ville bada.

Det är ju tur att jag är lite vig, för det finns inte mycket space kvar när vi har tryckt ner oss i badkaret! Men tända ljus och skållhett vatten.. mmmmysigt!

Det blev Kebab pizza till middag, bara ringa och få det hemkört. Fortfarande i pyjamas..

Nu ska vi krypa ner sängen igen.

Johnny med ett glas 12- årig Macallan, jag med en Martell Noblige.

Såna är vi, dyr Whisky och Cognac, avnjutes mellan lakan av Percale, 400 kr setet, med håret fortfarande blött i en handduk.

Jag med mina lurviga sockar som Linnea gav mig i julklapp och Johnny.. ja, så som jag vill ha honom.

Och medan värmen sprider sig i bröstet från cognacen ska vi sitta i vår egna lilla bubbla och spela Yatzy, kolla på skräckisar, somna med TV:n på och höra när grannarna kommer hemragglandes framåt småtimmarna.

Åh!! ..vilken lördag!

                

Tänk att Johnny står ut med mig. Tänk att han älskar mig precis som jag är. Vilken tur jag har!

Jag tvingar honom att kolla på film med mig, oftast något han egentligen inte vill se, för att 23 minuter in i filmen ligga dreglandes på hans bröst och överrösta filmen med snarkningar.

Jag lägger alltid hans favoritkläder i tvättkorgen innan dom är skitiga, tror helt enkelt inte att han klarar det själv, så där får han stå på mornarna och gräva bland stinkande strumpor, kalsingar med fartränder och leriga vantar.

Efter middagen varje kväll lägger sig Johnny i soffan med sporten.. där får han aldrig ligga själv. Som en heffaklump kastar jag mig över honom och leker "Bill" i True Blood, klämmer mig ner och kämpar om uppmärksamhet tills sporten ligger på golvet och Johnny gnäller över krossade kulor.

Jag retar honom för hans näsa, låtsas att jag får den i ögonen när han vill kyssa mig och blicken som säger "men herregud tröttnar du aldrig?" skiter jag i och lovar dyrt och heligt att den här gången VA sista gången.. på heders.. för att sedan göra om det igen.

(Ni skulle se mitt flin nu.. nästan så jag skäms!)

Han står ut med så mycket, min lilla kämpe. Men ni ska veta att jag står ut med en del jag också.

T.ex. så står jag ut med att få tjata mig till en filmkväll. Jag får tjata och tjata så jag 23 minuter in i filmen somnar av rena utmattelsen!

Jag får alltid plocka upp hans skitiga kläder från golvet och lägga dom i tvättkorgen, jämt! Han har efter 7 (svåra) år ännu inte fattat att den vita rotting korgen i badrummet inte enbart står där för att det är snyggt.

Efter maten ska han alltid ligga på soffan och läsa sporten. Istället för att använda dom få timmarna per dag som vi har tillsammans till något vettigt.. typ sex. Istället får jag brotta mig till något som kan likna ett hångel i ett slag där alla medel är tillåtna.

(ha ha, ok, jag överdriver en aning!..)

När han kommer mot mig med pussmun så är den där förbannade näsan där och fullkomligt tvingar mig till att retas. Det är en ret näsa helt enkelt! Ibland måste jag blunda för att motstå frestelsen. Jobbigt.

Ja ni, förhållanden är en evig kamp. Men tänk på detta:

Gräset är nog inte grönare på andra sidan.

Idag ska jag "sno" ett blogginlägg från Virpi.. eller kanske kan jag komma undan med att jag hämtade inspiration från henne.

(www.virpi.blogg.se/  inlägget heter "Jag, Bjarne och Johanne = triangeldrama"

Det handlar om Bjarne som undrar om det verkligen är rättvist att skattepengar går till rökares sjukhus kostnader då man röker trots att man är medveten om riskerna.

Han anser också att det tyder på en oförmåga att tänka klart om man röker trots dom stora riskerna att bli sjuk och att rökare borde få betala en extra försäkring så att "dom som sköter sig" (läs Bjarne) slipper betala detta.

H.E.R.R.E G.U.D.

I såna fall vill jag ALDRIG mer betala sjukhus kostnader för skidåkare med brutna ben.
Det kan dom ta ur egen ficka. Jag har inte åkt skidor på över 10 år, planerar inte att göra det heller.
Så varför ska mina skattepengar gå till det?

Eller jaktolyckor? Vafan, går man ut i skogen och leker krig med arga björnar får man skylla sig själv om dom slår tillbaka.. dom borde fan inte ens ha skickat en ambulans.

Asta med hjärtinfarkten behöver den bättre, hon kunde åtminstone inte rå för det som hände. Eller? Vänta nu.. har Astra hållit kroppen i trim? Gymmat 4 dagar i veckan? Minimerat riskerna för hjärt och kärlsjukdomar så gott det går?..

Jasså minsann?! Hon tog en punsch varje fredag med Bridge klubben!! Nämen då ska hon lämna mina skattepengar ifred tack!

Och ska vi alla resonera lika småsint som Bjarne så kan ju alla som kör motorcykel, klättrar i berg, hoppar fallskärm, dyker, flyger, dricker alkohol, korsar vägbanor, rider, jobbar på sjukhus, bor i storstäder, äter på Mc. Donalds, jobbar på byggen, elektriker, besitter en ölmage, tränar mindre än 2 ggr/vecka osv. osv. osv. också tvingas teckna extra försäkringar. För vem vill betala för dom?

För att inte tala om alla småligister ute i samhället som knarkar och slåss. Varför i helvete ska vi betala deras terapi och återanpassning i samhället?!! ..dom valde väll också själva?

Nu vill jag ju poängtera att jag självklart inte tycker så här.

Jag undrar bara hur långt man kan gå om man resonerar som Bjarne.. var går gränsen till självförvållat enligt honom?

Och precis som Virpi skrev i sitt inlägg, staten bedriver ingen välgörenhet vad gäller pris på cigaretter.

Skulle samma skatter ligga i kampen mot fetma och diabetes skulle Sverige vara det första landet i världen där Mc Donalds gick i konkurs..

Jag är så satans arg.. och rädd, upprörd, ledsen och förvirrad..

Det är alltid lika hemskt när någon råkar illa ut.. jag vill säga att ingen förtjänar att bli ett våldsoffer, men i samma mening måste jag säga som Johnny sa, "what goes around comes around".

I många fall så är det så. I många fall har det handlat om hämnd, uppgörelser, och ingen har varit helt oskyldig..

Jag har självklart aldrig tänkt "rätt åt dig" när en vän/bekant råkat ut för en misshandel, men samtidigt har jag inte blivit förvånad.. fattar ni?

Men igår var det inte så.

Igår va en av dom goaste killarna jag känner på fel plats vid fel tillfälle.
Hela kroppen skakar av bara tanken på det som hände honom.

Det finns fan inga ord för att förklara tankarna som far runt i skallen.

Vi pendlar mellan hat, medkänsla, ilska och ledsamhet och attackerna av känslor slutar hela tiden i det totala mörker av maktlöshet som vi befinner oss i.

..vet fan inte vad jag ska skriva..

Vad skulle vi göra om vi fick en kvart i samma rum som förövarna? Skulle vi ens vilja få den chansen?

Vad kan dom ha haft för skäl till sina handlingar? Hade dom något skäl? Behövde dom ett?

Inser dom att en rad människors liv förändrades inatt?

Ägnar dom det ens en tanke?

Förändrades deras liv? Förutom en "prick"  i ett register..

Jag orkar inte skriva mer.. för jag kämpar med att få ner vartenda ord ni läser.

Fy fan.

I måndags så var vi i Vingåker. Det ligger vid Katrineholm ungefär, och för att komma dit så måste man åka via just, Katrineholm.

Dit går ingen motorväg. Och landsvägen är ju knappast upplyst. Det är alltid mörkt när vi åker hem därifrån. Väldigt mörkt. Och väldigt mycket skog. Jag och Johnny är vana vi trefiliga motorvägar, där störst går först, snabbast vinner, viltstängsel och belysning..

Så när vi tuffar fram på en enslig landsvär i becksvart mörker med träd som hotfullt omsluter lilla Bettan så börjar fantasierna..

Johnny:

- Annelie.. vi är några av få överlevande.. typ 28 dagar senare. Stannar Bettan här blir vi zombie mat..

(Kör förbi något fabriksaktigt)

- Det där är en vaktstation, med soldater som skyddar civila mot zombierna.. men vi är inte där inne.. eller hur?

Vid nästa sväng kanske det står en zombie mitt på vägen.. trasig och hungrig. Då är det bara att gasa, det förstår du va? För vejar du och kör i diket.. (drar pekfingret över halsen).

Det jobbiga med det här är att jag faktiskt blir rädd! Bettan lyser upp vägen, men runt oss är det verkligen kolsvart! Och himlen blinkar jätte läskigt att tågelledningarna och jag kan nästan se en zombie stappla ut ur skogen när jag svänger!

Sedan skrattar vi falskt och mumlar att vi är nog inte lite sjuka..

När vi har kört genom Gnesta är det inte så långt kvar till motorvägen, och är vi väl på motorvägen är det inte långt till Södertälje och dom älskade gatlyktorna! Vi är genast lite muntrare i bilen. (Nea somna som en stock redan innan vi kom ut ur Vingåker..)

Då kör en bil ut bakom mig i en rondell, en av dom sista rondellerna innan motorvägen. Den är högre än Bettan och eftersom det är så mörkt så får jag hans lysen rakt in i speglarna och blir bländad. Vi är fortfarande ute på landsvägen, men jag går ut i väggrenen så att han kan köra om.. det gör han inte. Han ligger typ 5 meter bakom mig och bländar på. Det är 90 på den sträckan, men jag håller långt till vänster och ligger mellan 60 och 70 och han kör ändå inte om!

Nu kommer psyko tankarna, men en tröst är ju att vi snart är ute på motorvägen.

Men när vi kommer ut på motorvägen fortsätter han att ligga 5 meter bakom mig och blända!

Vid det här laget sitter Johnny och håller händerna för rutan på passagerarsidan och jag på förarsidan för bländandet börjar ge mig gula fläckar i ögonen.

Går ner till 80 på 110 väg men han bara ligger kvar! Axlar upp till 110 igen och han efter hela tiden 5 meter bakom.

Vid det här laget så VET jag och Johnny att det är ett psyko vi har efter oss. Som i en dålig B- skräckis från Hollywood blir vi bländade och förföljda av en galen mördare från zombieskogen..

Jag gör en omkörning för att få en bil emellan oss, men han följer efter. Satan, gör en omkörning igen och saktar in lite för att avståndet mellan mig och bilen jag körde om inte ska öka så psykot får plats, men då blir bilen jag körde om sur, och kör om mig. Psykot gasar fram till mig. 5 meter bakom igen.. ser ingenting utom hans ljus.

Jag tycker att vi ska köra av motorvägen och se om han följer efter, men Johnny anser att det är som att be om att bli torterad till döds och hittad i plastsäckar.

Då kör han om.

En röd pickup va det. med hela flaket fullt av säckar, spadar, knivar, yxor och bergis en motorsåg..

Johnny rafsar i handsfacket, och med skakiga händer skriver han ner reg. numret på bilen.

Han lutar sig tillbaka och stirrar efter bilen. Han tittar på mig.

- Du vet att vi stissar upp varandra va? Han snacka säkert i telefon och bara hängde på liksom.

Vi börjar fnissa, men snart skrattar vi så vi nästan kissar på oss.

Då ser vi att den röda pickupen med psyko föraren svänger av.

Han tar "innervägen" mot... Haninge.

Skrattet stanna i halsen.

Johnny:

- Åhnej... tror du han.. tror du han vet var vi bor? Tror du han väntar på oss när vi kommer hem?

Jag trampa på gasen. Planerade att ta vägen via Älvsjö, men körde fel och hamna inne i stan. Stockholm är fint, men nu ville jag bara hem. Körde över Kungsholmen ner till centralen och ut ur stan igen.

När vi kom hem skanna vi varje tvärgata i vårt bostads område. Vi trodde verkligen att det skulle stå en röd pickup och vänta på oss där hemma. Men det gjorde det ju såklart inte..

Men dramat för kvällen va inte över. Johnny gick in och skulle lägga filten över Uggis bur, hon sover alltid inne i den och brukar flyga in och lägga sig så fort det blir lite mörkare ute. Men nu va buren tom!

Och hon satt inte i sitt lekträd heller..

Hela familjen sprang runt och ropa "UGGI, UUUGGIIII!!!!" .

Jag kolla akvarium och toaletten.. tänkte tanken att pickup psykot trots allt varit här och mördat Uggi som ett sorts hot..

Tillslut hitta vi henne inne i vårat sovrum. Hon pussa Johnny lite, sen flög hon in och la sig.

Familjen Dramaqueen följde hennes exempel.