goolan

Jag lever.. tror jag iaf.

Det gör inte Michael Jackson dock.

Tråkigt, verkligen.. men det är nog det enda jag tänker säga om den saken.

Ok, jag har lite dåligt samvete. Inte för att det "verkligen" är tråkigt att Michael har kastat in handduken, men för att jag inte bloggar mer.

(Sorry Eeed!!)

Men jag har haft så mycket för mig, solen skiner, det har varit midsommar, jag är nervös inför antagningsbeskedet, har jobbat MASSOR och mina naglar behövde lite omvårdnad.

Jag skäms nästan över att lägga in det här inlägget, det är verkligen skittråkigt!

Nu drar jag ner till Nynäs och käkar glass.

So long!

Jaha mina vänner. Nu är det bara att vänta.

Idag var jag på intervjun.

Det kändes bra, men dom frågade om jag själv varit utsatt någon gång, eftersom mitt framtida yrke går ut på att hjälpa människor i utsatta situationer.

Jag var tvungen att erkänna att min enda utsatta situation är 2 ggr om året hos tandläkaren.

Men annars kändes det som att det gick bra.

IQ- testet gjordes av 150 personer, hälften valdes ut till intervju.

Hur många som sökte från början vet jag inte. Men jag står ju som en av 75 och kämpar om "final platserna".

Priset: Drömjobbet.

Hoppas, hoppas jag kommer in!!!

Igår visade jag prov på min höga IQ.

Tv:n funka inte.

Satt 45 minuter i telefonkö till Comhem. Dividerade med killen i telefonen fram och tillbaka, fick dra fram tv bänken och kräla runt bland dammtussar och en miljon sladdar medan killen gapa om alla sladdar jag skull dra ur och sätta i.

Jag fatta ingenting, kunde inte svara på en enda fråga och han suckade så jag hörde..

Sen, mitt i allt kaos så ser jag för mitt inre en glimt från tidigare under dagen, lilla Emilia som springer i mitt vardagsrum, snubblar över antennsladden och hennes mamma som påpekar att den är livsfarlig.

Tänker att det kan fan inte va så enkelt.

Killen gapar fortfarande i luren när jag kikar in under mattan, och se där! Antennsladden hade åkt ur!

Satte i den igen och sänkte snabbt Tv:n så att inte gapkillen skulle höra att den funka igen.

Försökte slingra mig ur samtalet utan att erkänna min miss.

- Du.. innan ni skickar ut en tekniker så kan vi väll höras imorgon igen? Jag menar, boxen kan ju hoppa igång igen senare, det har den gjort förr..

-Ja, absolut, men en fråga bara. Är din sambo hemma imorgon?

Humpf!

Faktum är att jag ger er hur mycket som helst!

Skuldsätter mig hos handelsbanken, Nordea OCH Swedbank!!!

BARA NÅGON TAR UNGJÄ*****A!!!

Mr Fucker riggar en snara ute på balkongen this very moment, själv ligger jag däckad på soffan efter en karta valium och en dubbel tequila..

Mitt beslut att bara ha en unge har ALDRIG känts så rätt!

Haha, nej jag skojar självklart.. NOT!

Jo, jag skoja igen bara.

Eller skojar jag nu?

Vem vet? Jag vet själv inte vad jag yrar om.. måste va tequilan.

..fast den skoja jag ju bara om.

Shit vad rörigt..

Annons på Blocket:

Två 6 åringar bortskänkes!

Det är två tjejer, unga och.. tja, "pigga".

Off knappen är ur funktion på dom båda, och det verkar som om volym enheten brakat ihop den med.

Manual står icke att finna, tyvärr. Kanske kan kolla om den går att ladda ner online.

Tjejerna är lagom tandlösa, söta när dom sover och lystrar endast till ordet "Godis".

Dom kan sitta, men inte still.

Båda är vaxinerade mot diverse smittor, helt enligt myndighetens inrådan.

Dom är registrerade och svensktillverkade.

Intresserade kan nå oss på Ankaret (Psykakuten) samt närmaste vilohem.

Eftersom jag inte vill tvinga in lilla "Ed" i en ny blogg detox så känner jag mig smått piskad att blogga även denna dag.

Min lillasyster kom ju med sin familj i Fredags.

Då åkte jag å Gamla Bettan (min bil) till Arlanda för att hämta dom.

Har ni kört ute på Arlanda förut?

H E R R E  G U D!

Jag hamna på terminal 5. Det efter att ha blivit tutad på, spottad på och nästan körd på.

Insåg sen ganska snabbt att det nog bara är utrikes som landar där.

Bad om ursäkt till Bettan och irra vidare till terminal 2.

(Detta efter att ha rådfrågat alla i min telefonlista.)

Det var ca 200 meter längre bort och det tog mig ungefär en kvart att ta mig dit.

Flugbussar, rondeller, taxibilar, turister, skåningar, norrlänningar, Bettan å jag trängdes, skrek och pekade med långfingrar åt höger å vänster.

Hamnade tillslut rätt.

Väntade.

Fick onda aningar igen och tänkte att det kanske är terminal 4?

Så bar det iväg igen. Svetten rann och tårarna ville rinna dom också.

Minuter senare står jag vid terminal 4. Har precis norpat en parkering framför näsan på en Scoda, triumfen total, då ringer det.

- Hej det är Annica! Vi är på terminal 2, var e du?

(Suck!!!!)

- Stå kvar jag kommer..

En repris av ovan infinner sig.

(Hur fan åkte jag? Var kom den här rondellen ifrån? Vadå enkelriktat?! Men va FAAAAN!!!)

Då ringer det igen.

- Ja?!!

- Jag hade fel, det var terminal 4, inte 2. Haha! Var e du?

- Skämtar du?! (Helvete.) STÅ KVAR! Jag är snart där.

(Saaataans helvetes jävla skit helveteeeee!!!)

Repris igen..

Vita knogar runt ratten, svett i floder, vildaste blicken i stan.

Inte ens taxin vågade tuta längre.

"Ring!"

- Men vad är det nu?! Jag är påväg! Stå där bara, liiite svårt att snacka nu!

- Annelie, du är på Bromma va?

- ?!!!!!!!

- Hallå?

- !!!!!!!!

- Nää! Jag skoja bara! HA HA HA HA! Terminal fy..

(Kasta mobilen över axeln, nu skulle någon DÖ!)

Korven var besviken över att jag inte skrev om "Gospel" kören i förra inlägget.

Så jag får väll göra det nu istället.

När hela "föreställningen" i kyrkan närmade sig sitt slut, vinet var upp drucket, synderna förlåtna, ljusen nerbrända och en annalkande träningsvärk i benen började ge sig tillkänna, då var det dags för
"El grande finale" (jag läste tyska, så döm inte för hårt).

In kommer en grupp i lila klänningar och papper i högsta hugg. Orgeln börjar spela och plötsligt sprids ett ljud värre än brandlarmet på jobbet "OH HAPPY DAY!!! Oh happy day.. OH HAAAAPPYY DAYYY!!!!! ..oh happy day.."

Jag kände hur hela kyrkan ryckte till, alla satt med spikraka ryggar och uppspärrade ögon.

Min syster tog min hand redan efter första "happy" i en skräckslagen gest och tyvärr var jag inte i stånd att lugna.

Tanten som sjöng "opera" i kyrkan fick glasen att dallra och vi förflyttades några mil åt väst till en dammig sydstat i USA. (GOSPEL!!!)

Plötsligt fick jag en insikt, med min lediga hand höll jag i Mr Fucker. Det skulle ju bara fattas att han flög upp från sin plats och dansa ut skrikandes i kyrkgången "Oh Jesus! Halleluja! I found my Jesus!" sådär ryckigt, framåtböjt och galet som man sett på TV.

Inte för att jag trodde att det skulle hända "på riktigt", men i ärlighetens namn tror jag att han kunde ta tillfället i akt och smita ut, just på det där sättet. Det skulle va en av hans bästa planer, enligt honom själv.

Min svåger är lika smart. Han somna redan i första psalmen, snarka lite och fick en arg blick av mamma, sen när kön till nattvarden var så lång att den nästan nådde utgången sa han att han skulle dit, men vi såg alla att han backade ut..

Men nu är ordningen återställd.

Gospel tanten sjunger vidare i duschen och min bondbränna har lagt sig.

Over and out.

Tjolahopp!

I Söndags konfirmerades min lilla syster. Då bar det iväg till E-tuna.

(Missa inte en enda avfart, så eloge till mig och Mr Fucker!)

I kyrkan höll jag på att fnittra ihjäl mig åt Emmis hårfärg, mamma hade varnat mig för att det var en lite.. hmm "speciell" färg, men det kunde inte hjälpas. Jag ville vika mig av garv och vågade inte ens snegla åt höger eftersom jag visste att Annica kämpade mot samma
skratt attacker som jag.
Hade våra blickar mötts då hade Gud aldrig förlåtit mig..

Sedan skulle det sjungas. Och som jag sjöng! Alla verser faktiskt.
Men Mr Fucker var så rädd att jag skulle klämma i i någon vers som inte skulle klämmas i, så i början av alla verser körde han in kittlande fingrar i min hals bara för säkerhets skull, men han slutade så fort han hörde att även dom verserna skulle sjungas..

Prästen pratade å praaatade. Och tvingade oss att sitta ner, stå upp, sitta ner å stå upp igen.
Stackars lilla Ojje pustade bakom mig som ett djur och väste svordomar till prästen i mitt öra varje gång.

Så fort det var dags för nya sånger tävlade jag och Mr Fucker om vem som kunde slå upp Psalmboken och hamna närmast den psalm som skulle sjungas, han vann. Pricka faktiskt in helt rätt en gång.

Jag hitta på lite egna texter till ena psalmen, då kalla Mr Fucker mig för "hedning" och jag blev lite rädd och bad snabbt Jesus om förlåtelse.
Tyst så ingen annan hörde.

Bara ut i fall att..

Sedan var det dags för nattvarden. Alla var välkomna fram. Nea grabba tag i moster Monica och kom tillbaka med ett oblat i högsta hugg.

- Här mamma, det va inge gott.

Jag fick ett sladdrigt bröd i handen.

- Har du sugit på den?

- Nä, jag doppa den i vinet.

Fint tänkte jag, ungen får sin första alkohol i Guds hus..

När alla konfirmander skulle få sitt pris för många veckors uthållighet (eller nåt sånt) så kunde inte ens prästen låta bli att kommentera Emmis hårfärg, må Gud ha förbarmande över henne.

Hem till mamma igen, buffé och tårta. Det va hundra grader varmt och jag kom hem med stans värsta bondbränna.

Halleluja.