goolan

På mitt jobb jobbar bara original. Jag kan inte berätta allt, med risk att bryta tystnadsplikten. Men det här måste jag bara berätta.

Vi kan kalla en av dom för... tja, "Berit".

Berit är snart 60 år, väldigt lugn och andlig. Mkt vänlig. Men..

Berit "tror inte" på mikrovågsugnar... hon värmer hellre potatisgratängen i en kastrull på spisen, steker köttet fryst och äter mest fil till lunch för det är enklare.

Hmm.. för henne verkar det moderna samhället vara en religon, eller en trend som snart går över.

-Men Berit, jag överlevde lunchen, och fick varm mat!

-Nä, det där tror jag inte på, hu, hu, skulle aldrig stoppa in min mat i den där maskinen!

En annan kan inte riktigt så bra svenska som hon tror. Fast hon skulle hellre dö än erkänna det tror jag.. ganska kul för oss andra dock..

-Ska vi inte fika nu?

(Hon svarar) - Låter toppen! Men först dricker vi kaffe. (?!)

Själv står jag nog också för en del.. tyvärr.

Igår i hissen på jobbet stod jag och tuggade tuggummi, det var en farbror med rullator och en dam med fin kappa i hissen också.

Jag va helt i min egen värld (typ, out of my mind, back in 5 minutes) och skulle blåsa en liten bubbla.. men ngt gick fel, och tuggummit liksom flög ur min mun på den gamla tantens kappa och ner på golvet. Eftersom jag höll på att blåsa en bubbla så pyste ngt konstigt blåsljud ur mig samtidigt som tuggummit tog en flygtur.. då blev det sådär jobbigt..

Jag ville skratta och försvinna på samma gång..

Men farbrorn bara satt där och tittade på displayen som visar vilka våningar som passerar och tanten var så ursvensk att hon stod 2 m.m. från hissdörren och stirrade in i den och utstrålade (jag sköter mitt, våga inte tilltala mig).

Så jag fick stå där i mitt lilla chocktillstånd medan känslan av "snopenhet" tog över..

Nej, nu ska jag ut med Nea och handla farsdag presenter..