goolan

Vet ni hur stort ego jag är? Och underbara Johnny bara låter mig vara det..

Som idag, jag skulle lämna Nea i skolan (6-års), det är vanligtvis han som gör det eftersom vi har en överenskommelse här hemma.

Johnny får alltid sovmorgon på helgerna (jag har aldrig förstått hur man kan sova bort en halv dag..) och han lämnar Nea så jag bara kan luffa runt i myskläder dom vardagar jag jobbar kväll.

Men idag så skulle jag lämna för han fråga så snällt igår.

Går upp, kryper ner i hennes säng, fan vad hon luktar härligt! Hon vaknar såklart av bristen på plats och vi myser en stund... mmm.

Går upp, käkar frukost, tittar på nyhetsmorgon, borstar tänderna och allt det andra. Klär på oss och går. Johnny drömmer sött.

Kommer ner till skolan. Av med alla ytterkläder.. åh! Vi glömde termobyxorna hemma!

Jag lovar att komma ner med dom.. men i mitt sinne smids planerna på att väcka Johnny...

Går hem, går in i sovrummet.. där ligger han, intet ont anandes...

- Johnny!!! (drar upp persiennerna) Du måste springa till skolan med Neas termobyxor! (funderar på om jag ska dra ngn historia om varför vi glömde dom, men det behövs inte..)

- Va?.. öh.. vad är klockan?

(jag hoppar ner i sängen)

- Vi glömde termobyxorna.. kan du gå ner med dom? (hundögon)

- Ja, visst.. nu?

10 min senare hör jag ytterdörren gå igen och jag kan lugnt hoppa i myskläderna igen.

Fick en släng av dåligt samvete för att jag lura honom att det inte va så kallt att han behövde ta jackan.. det bara slank ur mig..

Underbara älskade dumsnälla Johnny!

Det värsta av allt är att om allt det här hände tvärtom så skulle jag bara höja på ögonbrynen och iskallt säga:

- skämtar du?