goolan

Men det fick jag inte..

(Dumma, dumma doktor.)

Han sa att jag kunde få terapi om jag ville, hur ska det tolkas?

Men jag tänkte att det kan ju inte skada, så nu ska jag till en hjärnskrynklare.

Mr Fucker skratta så han tjöt.. såklart.

Faktum är att först tänkte läkaren ge mig piller, han sa att det fanns ett som var väldigt effektivt mot sötsug, men att det var ganska allvarliga bieffekter på det, (?!)

Dom hade tagit substansen som är i cannabis (hasch) den som gör att man blir så hungrig (flumhungrig) och sen hade dom manipulerat den så att det funkade tvärtom, alltså "anti-flumhungrig",  men sedan såg han att den visst var indragen och mumlade ngt jag inte hörde och lutade sig tillbaka med knäppta händer över magen och sa:

- jaha damen, då var vi på ruta ett igen!

Jag satt med uppspärrade ögon och undrade om den här verkligen gick att lita på..

Sen surfa han runt på google och läste om olika metoder och slutligen in på FASS igen och sa att det finns ett antidepressivt läkemedel som gör att man inte blir hungrig alls, men sen sa han att det sista jag verkade behöva var antideppresiva preparat.
Sedan satt han tyst en stund och tittade på mig bara.

Jag började tänka på Edward och våren och fullkomligt strålade av dyrkan och kärlek och ungefär då föreslog han terapi.

Så nu blir det så. (..spännande!)

För jag skulle aldrig stå med huvudet nerkört i en barnvagn och med tårar i ögonvrån gulla med en dreglandes unge annars.

Jag tillhör inte den skaran av kvinnor som avgudar bebisar.. om det inte är vår.

Faktum är att i vanliga fall så tycker jag att bebisar kan va rätt "uggly".. och jag ljuger inge bra.

Skulle va rätt hemskt att pressa fram ett "va söööt" med chockade ögon och falsk entusiasmen.

Men nu måste våren vara på väg, för jag känner en uppriktig värme vid åsynen av små skära färskingar. Det gör inget att dom är flintisar, skrynkliga och ser ut som små farbröder.

SÅ GOA DOM E ÄNDÅ!

..dags för en till skrockar ni?

NOOP.

Så mkt vår kommer det nog aldrig bli.

Förresten finns det massor med barn på denna jord redan, utan föräldrar.

En av dom blir det i sånna fall..

..nu när det är vår och allt!

..eh.. "Va Sööt!"

Hon hoppa fram vid chipshyllan med prinsessbakelser och cola light i armarna.

Det är något sjukt med oss två. För vi KAN INTE hålla ett normalt samtal med varandra. Innan vi vet ordet av så skrattar vi så vi håller på att kissa på oss, låtsas att vi placerar ut brandbomber i chips hyllan och ber personalen eskortera ut en av oss.

Det är allt annat än normalt tyvärr, och säkert en tragisk syn för oskyldigt utsatta åskådare.

Milla och jag har känt varandra sedan vi var 5 år.

Vi har varit "bästisar" i över 20 år och det spelar ingen roll hur länge det går mellan träffarna, när vi väl ses så känns det som om "det var igår"..

Mitt i allt skratt säger hon:

- Vi fick ta bort en häst idag. Benet bara hängde på den så här (hon sträcker ut ena armen och dinglar med den, eller så dansar hon robotdansen, jag har svårt att avgöra vad..)

Jag börjar skratta, hysteriskt nästan, fast hästen är död, och det är hemskt.

Men det är det som är så skönt med vänner. Milla vet vilka delar i hela historien som lockade fram detta anfall, så jag behöver inte ursäkta mig. Fast det gör jag naturligtvis i alla fall. Mellan skratten.

Sen pratar vi om hennes tomt i Uppsala. Där hon ska bygga hus och stall.

Jag fråga hur det gick däruppe, hur långt dom kommit och så.

Jo då, dom hade fällt en massa träd för att röja för grunden, men så visade det sig att det var grannens tomt dom röjde på.. ops!

Så hon var på "noll" igen.

Det värsta med våra möten är att när vi väl skiljs åt så bara PANG! ..befinner man sig i verkligheten igen. Fast med ett flin som går från öra till öra som man förstår ser hel sjukt ut där man går bland lök och bananer och självscannar varor.

I huvet är jag ju fortfarande en maskerad terrorist som vill grilla i chipshyllan, lägga mig ner och simulera ett astma anfall eftersom Milla luktar hästbajs och hålla sjuka tal på hennes begravning.
(Hon är säker på att hon kommer dö på flyget till Norrland om en vecka).

Goa galna finne!

I LOVE U!

Tillslut vill jag bara säga:

EAT ME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det finns en ung man här i landet som det är MYCKET synd om.

Han heter Michael Lehman. (Ni får fantisera dit två prickar över hans "e" i Michael, det ska tydligen va det)

Michael är det synd om för han har ett bekymmer.

Nej, det är inte svultna människor världen över, inte heller är det att AIDS skördar miljontals med offer och lämnar barn föräldralösa och utsatta. Det är inte krig eller naturkatastrofer. Inte den globala uppvärmningen eller andra miljöfaror heller.

Nej, Michaels stora våndor ligger i att Kronprinsessan Victoria har valt en simpel gymägare från Ockelbo till sin man. En simpel gymägare!!! Kan ni tänka er?!

Victoria borde enligt Michael ha valt plikten framför kärleken och valt en europeisk prins till sin äkta hälft. (En europeisk prins?! Hahahaha!!!)

Michael säger till Aftonbladet att " Alla människor är faktiskt inte lika mycket värda. Inte enligt min mening".

Tack vare Daniel kommer nu "Monarkin urvattnas och utjämna skillnaderna i samhället".

..ska nog tillägga att Michael Lehman är med i "Förenade Monarkister".

Herregud.

Det är så löjligt att man kan smälla av.

Stackars, STACKARS Michael och hans kompisar som är så inskränkta och trångsynta att dom på allvar tror att man är en "finare" människa om man är så kallad "blåblodig".

Det är så låååångt bak i tiden att man undrar om han på allvar är lite "retarded".

"En man av folket".. På riktigt?! Dom skojar inte..

Herre Gud.

Jag tycker att det är lite kul med en Kung och Drottning.
Lite sagoväsen över det hela. En turistmagnet liksom.. och tradition.

Men det här som Michael med flera håller på med tycker jag är att dra det liiite för långt.

Nog om det.

Har ni läst David Batras bok "Den som inte tar bort luddet ska dö"?

Hahahaha! Den är verkligen as rolig!

Det är en bok som handlar om lappar. Oftast arga lappar. Lappar till grannar, på jobbet, i hissar, affärer och i tvättstugan.

Här är några exempel.

Den här satt på medborgarhusets foajé i Eslöv:

"Morgondagen inställd pga bristande intresse"

Skylt på Danmarksfärjan:

"Förbjudet att kasta saker, ting eller föremål överbord"

Hittat på bilens vindruta:

"Du som försökte mörda min hund genom att köra som en dåre inom området skall veta att den dagen din son är stor nog att gå själv på området skall jag köra över honom!!"

Öppet brev till grannarna:

"Hej kära grannar! Jag vill be om ursäkt för att jag höll på att elda upp kåken i helgen. Vill försäkra er om att det -naturligtvis var en olyckshändelse och engångshändelse. Jag kan förstå om vissa kanske känner en viss oro över att bo i samma trapp som en sådan oansvarsfull ung man. Egentligen inte mycket jag kan göra åt det nu, så här i efterhand. Detta är ju en sån typ av sak som inte går att göra ogjort. Hoppas därför att ni tror mig när jag säger att detta lämnade mig minst lika - + troligtvis mer- chockad och rädd över det inträffade och mitt beteende. Jag kommer INTE laga mat på fyllan igen. Vill även tacka den som ringde brandkåren, kanske räddade det mitt liv. Ledsen över strulet. /Peter

Till brevbäraren:

"Ingen reklam! Inga tidningar! Och jag heter INTE Sherwan Zindrou! TACK!

I tvättstugan:

STÄDA MACHINEN EFTER DIG GRISHELVETE! KAN DU STAVA TILL RÄNT? /ANVÄNDARE

Hahaha! Ränt! Och det är en hel bok full med dom! Dessutom finns den på bokrean, så passa på! Rekommenderas starkt.

Nu ska jag till tandläkaren.

C U!

 

Jag vet inte riktigt var jag står när det gäller brott och straff.

Jag blir lite vansinnig varje gång en mördare förklaras psykisk sjuk och döms till vård istället för fängelse.

Särskilt om denne begått ett brott som jag känner mycket för,
t.ex. lilla Engla.

Samtidigt så begriper väll varenda människa att man inte är riktigt funtad om man våldtar ett barn, hugger ihjäl sin flickvän med 40.. (40!) knivhugg eller tar bilen och mejar ner alla som går ivägen.

Men ändå.

Tänk om det var jag? Mitt barn som våldtas och mördas. Dumpas ensam i ett kärr efter att först ha blivit halvt uppbränd.

Tänk om det var ditt barn!

I helvete att det blir någon psykvård!!! Människan ska dö! Lååångsamt och mycket plågsamt.

Är det tur att anhöriga till offer inte får bestämma straff för brottslingen?

..antagligen.

För tänk om det var mitt barn som begått brottet..

Herregud.

Vad ska vi göra med alla våra kräk?

Dom allra värsta, dom som verkligen ÄR sjuka.

Pedofiler.. vafan sak vi göra med pedofilerna?

Snacka om deras rättigheter? Vård, egna avdelningar och återanpassning. Anonymitet..

Hela jag vill säga nej. NEJ! Nu är det nog med det!

Jag vill säga att vi ska kastrera dom, köra lite Hamas metoder i en källare, kasta in dom på samma avdelning som MC killarna sitter på. Tatuera in ett stort "P" i pannan på dom så att alla vet. Kanske dom bara kan "försvinna"? Så där som folk gör i diktaturstater.

Fast jag vet att mitt slutgiltiga svar ändå är ett "Ja".

Vi måste väll ge dom vård. Sjuka människor får ju det.

Vi måste väll skydda dom i fängelset, annars är vi ju inte bättre vi..

Men det tar emot.

Massor!

Kära, kära ni.. Jag har inget att säga er idag.

Det är tomt!

Kanske för att jag bara fått i mig 6 sushi bitar på tre dar och typ dom sista stackars hjärncellerna tacka för sig mellan hulkningarna i torsdags..

Nu bara sitter jag här och stirrar på skärmen och tänker "error"..

Mr. Fucker rusar runt i en sal iförd ngn lila klänning och kallar sig "drudoo". Han äter småbarn till frukost och parar ihop kärlekskranka valrossar för att få mer makt.

Ibland plockar han blommor för samma ändamål.

Man får inte störa Mr extra Fucker under hans vistelse i The "World of Warcraft".
..Nej, det får man verkligen inte.

Tänker på en person i min närhet som tog bort sin singelstatus från Facebook, inte för att det fanns ngt förhållande att tala om, utan mest för att det inte behövde stå "singel" i info rutan.

Problemet var bara ett massutskick gick ut till alla om att denne
"inte längre är singel" varpå en massa kommentarer om detta dök upp. Hihi, det skrattar jag åt mest hela tiden!

..förlåt.

Nu ska jag trycka i mig en GI pannacotta med passionsfrukt. Tänker att det är precis vad en nollad mage behöver!

...nu kom jag på att det är söndag. Jag som inte bloggar på helgerna!

Satan.

Nu har jag suttit här och svamlat i onödan..

Appropå inga hjärnceller..

Jaha.

Vinterkräksjukan..

Vinterkräksjukan är skoningslös.

Jag satt på toaletten hängandes över en hink.. heeela natten!

Klockan nio på morgonen var det klart. Jag var heelt tom. Fast Vinterkräksjukan tyckte att jag kunde spy ändå.

Luft.

T.o.m. gallan var slut.

Sen sov jag i tre timmar. Mina svettiga drömmar bestod enbart av immiga vattenglas med klirrande isbitar och läskande citron skivor.
Jag drack, å drack.. å drack å drack.. å drack.

För att vakna och dricka ett glas vätske ersättning.. med matsked!
Det tog en timme.

Men det funka i alla fall. Jag spydde inge mer.

Efter fyra spyfria timmar vågade jag dricka på riktigt. Fy satan vad gott det var!!!

Sen sov jag igen.

(Jag hade min laptop i sängen och läste lite bloggar där emellan nån gång.)

Mådde illa hela dagen. Vågade knappt vända mig i sängen för att jag var rädd att spy.

Klockan åtta släpade jag med mig täcken och kuddar ut i vardagsrummet och va lite social med familjen. Fast jag somna där med.

Feberfrossa som heter duga!

Imorse var det underbart att vakna till dinglande fallande snöflingor, lukten av ny rostat bröd och kaffe (inte för att jag ville ha nåt av det, men det kändes så underbart bara).

Lite snurrig i huvet och svag. Fast rätt ok ändå.

Borde vara hungrig, men det är jag inte. Ska nog ta det vääääldigt lugnt med mat idag.

Jag har ett glas av mitt äckligaste te som väntar. Grönt såklart.

Yack men ack så nyttigt!

Förresten!

Mitt i kräk kaoset berättade Pjoltas att jag vunnit hans tävling och nu är 3 kvadratmeter mangroveträsk rikare! Egentligen var ju första pris en extra dag i livet, men det gick inte att byta den mot rikskuponger vilket jag tyckte var lite dåligt.

Men då kontaktade Pjoltas Bangladesh och... äsch, läs själva: http://pjoltas.blogg.se/

Den bloggen ÄR värt ett besök!

Dessutom lider Pjoltas av samma åkomma som jag just nu.. (stackars oss) så in å stötta nu!

Ha en bra dag!

 
Ni måste se den fina pokalen oxå!
( http://pjoltas.blogg.se/ )

Jag kände mig lite vemodig när jag vakna.

Tänkte att det måste stå en del om Martin i mina gamla dagböcker så med livet som insats klättrade jag upp i garderoben och plocka ner min "kartong".

Hittade den första dagboken..

Året är 1995, jag är tillsammans med Johne. Åh! Jag var såå kär! Johne och Martin är bästa vänner. Livet leker.

Men.

Lördagen den 10/6-95 hände ngt VÄLDIGT allvarligt på en fest.

Johne åkte moped med "Lill- Tobbe", jag och Martin är ensamma kvar i Malins lägenhet.

Citat:

"Jag sitter på en stol med mina ben i Martins knä och när jag skulle rätta till mina strumpor så tog han tag i mina händer. Just då kommer Johne och Lill- Tobbe tillbaka!"

Men tro inte att det var det värsta, dom stormiga intrigerna fortsätter..  ;)

Citat:

"När vi kom fram till festen kändes det som att det bara va pundare där. Jag ville gå tillbaka. Martin sa att han kunde följa med. Men när vi kom tillbaka så la han armen om mig. Vi satte oss i Malins säng och kollade på TV. Då böjde han sig fram och pussade mig på munnen. Jag skulle precis säga nåt men han avbröt mig och sa "det var ju bara en puss". Då såg vi Johne, han var riktigt förbannad!"

Och med det var kära Herr Almberg orsaken till mitt och Johnes allra första kärleksbråk. Fast vi redde ju ut det hela.. alla tre uppenbarligen. Kanske över några folk öl och ett LITET paket Röda Prins.)

  
Här har vi den allra första "Golan"!
(Martin fick en blixt genom sitt tel nummer..)

PS. Kortet är faktiskt lånat från Rogers Facebook sida.. hope u don´t mind!
(Jag redigerade det lite också..)

Jag krama om din mamma, och hon sa:

- Tänk på Martin ibland, så att han inte glöms bort.

Jag krama om din pappa, och han sa:

- Tack, tack så mycket för att du kom.

Hans röst sprack.

Ibland Martin, gjorde du dumma saker. Ibland gjorde du illa människor i din omgivning, ibland gjorde du illa dig själv.

Du var inte alltid det vitaste fåret i flocken om man säger så.

Det visste prästen.

Det visste dina föräldrar.

Det visste vi.

(Jag tror nog att även folk som inte kände dig visste det..)

Men ingen av dom som satt med din familj i kyrkan idag brydde sig om det.

Våra minnen av dig består av så mycket mer.

Dom går för långt bak i tiden.. skyddade av en värdefull ungdom.

Dom är för många och för starka.

Vi grät för dig idag. Vi grät med dina föräldrar och din syster.

Vi kramades och försökte förstå.

Jag kunde inte titta när din familj höll sina händer på din kista och klamrade fast sig vid varandra.

Jag undvek Stefans blick när vi stod där framme själva och när jag äntligen fick krama om Johne brast det igen.

Det var så många som kom. Kyrkan var så gott som full.

Säckpipan spelade dramatiskt och sorgligt.
Brothers in arms också. Precis som ni bestämt.

Ingen ville vara tuff idag Martin. Dom annars så hårda grabbarna släppte allt och sörjde, grät och kramades.

Du är väldigt saknad..

Jag sitter här och ska försöka blogga.. men jag tror inte att det går så värst vidare idag..

Imorgon är det dags för Martins begravning..

Jag laddar.

Känns overkligt och läskigt.

Martin dog av akut blodförgiftning.. dom vet för dom obducerade.

Han hade lunginflammation men visste inte om det.

Inga dolda hjärtfel. Ingen organ svikt pga av feber.

..en helt vanlig lunginflammation, som ledde till blodförgiftning.

Martin blev 30 år.

Imorgon får vi säga farväl, trösta varandra och försöka förstå.

..Vet inte hur jag ska avsluta det här inlägget..

Tidigare inlägg ang. Martin:

http://goolan.blogg.se/2009/january/for-martin.html
http://goolan.blogg.se/2009/january/livet-star-pa-paus.html
http://goolan.blogg.se/2009/january/entry-28284856.html
http://goolan.blogg.se/2009/january/utkast-jag-ska.html

Jag visste inte det när jag vakna.. men blev snart varse om jag säger så.

Första tecknet på att ngt inte stämmer är när jag kliver ur bilen, halkar samtidigt som jag smäller igen bildörren och typ skrapar upp hela hälsenan.

Haltar fram till Marias dörr och ringer på. Hon skriker kom in, och jag lovar att det är FÖRSTA gången EVER som dörrjäveln är låst! Hon får släppa allt och komma och öppna medan jag fryser häcken av mig.

Åker till Farsta C.

Det brukar alltid va smockfullt på parkeringen där, så jag tar första bästa plats. Påväg in till centrumet ser vi dock att det fanns en miljon bättre P-platser, närmare och bredare..

Kollar affärer. Sen dags för lunch.

Min favvo macka med Parma skinka va slut.

Och precis när jag ska betala kommer en sur kund och gnäller över en gammal sallad han köpte igår. Det tar evigheter och jag glöms bort.

Minuter passerar..

- Min son bor granne med din chefs kusins dotter, och jag ska säga dig, att jag minsann känner honom!

- Vem?

- Din chef! Vet du var Rågsveds vägen ligger? Vi bor där.

- Vem?

- Vi, vi är grannar!!

- Jag bor inte där.

Nåt i den stilen. Mitt kaffe blev ljummet innan jag ens fått betala..

Kommer till bordet där Nea, Maria och Joakim mumsar för fullt.

Sätter mig ner, och välter ut Marias latte.

Vi får byta bord, och jag får köpa en ny.

Kommer tillbaka bara för att inse att mitt kaffe nu är kallt.
Huvudvärken börjar trumma i tinningarna..

Efter lunchen ringer Johnny, vår barnvakt imorgon ligger i influensan.

Vår enda barn fria utgång tillsammans sen i somras flaxar på glittrande vingar bort i horisonten..

Ute vid bilen skitar jag ner min vita nytvättade H2O tröja med leriga barnvagnshjul.

Kör hem Maria, åker till Maxi (Ica Maxi). Har noll fantasi vad gäller middagen. Nea gnäller med ett finger i örat. Vet vad det betyder.

Tar upp mobilen och ringer farbror doktorn. Får en tid om en halvtimme.

(Det var TUR! Men det blev stressigt.)

Nea har öroninflammation..

Till apoteket och ladda med nästdroppar, penicillin och Alvedon.

Hitta en alkis i en parkerings ruta nere i garaget.
Nerpissad och utslagen.

Nea glömde sina öron..

Tänkte att han har iaf en värre dag än jag!

Kommer hem och inser att jag inte hängde tvätten innan jag åkte imorse. Nu ligger den unken i tvättmaskinen och skriker "mera jobb!"

Hade av två naglar också.

Dumma, dumma, DUMMA DAG!

Fast nu känner jag mig bättre till mods. Hjälten pappa är barnvakt.

Nea är hög på Alvedon och gnäller inte mer.

Mr Fucker är påväg hem och imorgon.. då ska jag skita i GI, dränka mina sorger och supa mig skitsnygg!

Oj då, så det kan gå...

Skulle det inte va lite lätt underbart om man inte blev så provocerad av oliktänkande människor som vi faktiskt blir?

För visst älskar vi att hata?

..uppenbarligen.

Jag är inne i en period där jag bara går runt och tänder snett på varenda liten varelse som råkar försvara fel saker, tycka galet och uttrycka sig klumpigt. (Enligt mina mått mätt.)

T.ex. ser jag rött om någon säger "så är det" istället för "jag tycker att". Hängde ni med?

Det kan gälla vad som helst som uttrycks som en sanning när det i själva verket är en åsikt.

Jorden är rund. Självklart.

Men Alvedon är inte ett livsfarligt påfund som ska undvikas till varje pris.

(Men "feel free to think so".)

Jag blir ruskigt slut i huvudet på allt religions tjafs oxå.

Ge mig bevis, RIKTIGA bevis, då ska jag va tyst.

Men slöjor, bröd doppat i vin, getblod, stjärnor, kors, rökelser, böner, feta skrattande gubbar, tända ljus och kloster är för mig bara dravel. Waste of time.

Innerst inne tycker jag att det är tragiskt att kasta bort så dyrbar tid på att be och kråma sig.

Men visst. Respekt. Gör vad ni vill. Jag gör vad jag vill.

Telefon försäljare.. behöver jag säga mer?

Nästa gång dom ringer ska jag fan börja sälja nåt jag med. Eller fråga om jag kan få hans hemnummer och ringa upp lite senare.

- Hemnummer?

- JA PRECIS! Ärthjärna..

(Spar på kommentarerna, jag ÄR nixad.)

Satan.

Jag behöver en drink. Eller ett ligg. Kanske båda..