goolan

Varför fantiserar jag om en normal tillvaro? Det är ju skrivet att jag aldrig kommer att få uppleva något som ens är i närheten av en normal tillvaro.

Här e min julhelg:

Jag jobbade dagen för julafton. Slutade kl 15,00 och skyndar mig hem för att komma iväg till E-tuna i skaplig tid.

Låser upp dörren och möts av ett smått kaos.

Nea rusar runt med sin kompis Adam höga som hus på chokladtomtar och polkagrisar. Persiennerna har aldrig dragits upp denna dag, Uggi (fågeln) sitter i sitt träd och skriker för fulla lungor, disken ligger som ett berg i diskhon, Tv:n står på, sängarna är obäddade och Johnny sitter och spelar framför datorn.

Neas rum ser ut som ett bombnedslag och i soffan där min syrra sov ligger täcken och kuddar kvar.

ALLA lampor lyser.

Annelie exploderar.

Den satans Fuckern får veta att han lever.

En och en halv timme senare är alla barn och klappar inpackade i bilen.

Mot Ica Maxi där lite julmat ska inhandlas!

Johnny vägrar gå ur bilen.. jag lämnar nyckeln i och går in själv. (Sörjde inte kan jag lova..)

Kommer ut lite fattigare, ställer maten vi Johnnys fötter och ska starta bilen.

Det händer.. INGENTING!

Försöker igen.. nada.

Mr Fucker har suttit med fläkten på och lyssnat på musik!!

Jag blundar hårt, lägger pannan mot ratten och kväver ett skratt.
Inte den sprudlande glada sorten som smittar alla i sin omgivning.. utan den lite läskiga sortens skratt som får alla som hör att önska att Beckomberga öppnat igen. (Vilket dom borde runt jul!)

Som sagt, kvävde the creepy laugh och ringde gose pappa. Han kom 30 minuter senare med startkablar. Vi kom fram till E-tuna och min goa lilla Mumin lagom till julegröten och kunde andas ut för denna dag.

(Pappa fick en chokladask för besväret, vi fick behålla startkablarna.)