Jag har inte bråttom..
Jag är en riktigt otålig jävel.. På riktigt! Jag känner hur det kryper små myror under huden så fort någon "sölar", och innan jag vet ordet av så är jag där och hjälper till så det går fortare..
Jag fattar ju att många runt mig tror att jag lider av stress eller nåt. Men helt ärligt, jag är en "doer". För mig finns det inget mer stressande än att komplicera saker och jobba sakta i en lugn och (för vissa) behaglig takt.. Jag klarar helt enkelt inte av det!!
För mig är det så enkelt, här är en uppgift, (vad som helst), lös den. Då löser man den satans uppgiften! Utan krångel, utan tjafs. Do it.
Självklart krockar det ibland. Jag menar, placera mig i samma "uppgift" som en ultralugn person som behöver en halvtimme för att koka en kanna kaffe.. inge bra.
Jag fick en kommentar från en kollega igår: "så där bråttom behöver man inte ha". Jag ville vända mig om och se om hon pratade med någon annan.. för vem har bråttom? Jag bara löser den förbannade uppgiften! Jag har inte bråttom någonstans, jag jobbar fort bara!
Människor är olika. Vi tror alla att just vårat sätt är det enda vettiga.
Sölisar tror att vi snabbisar kommer dö i en hjärtattack innan vi fyllt 40, och vi snabbisar tror att sölisarna dött av en hjärtattack för länge sen..
Nu ska jag speeda vidare!
Kram på er! Och ha en riktigt underbar lillördag!
Kom ihåg bara att varva ner med kaffe å kakor emellanåt!
I Know.Visst é det jobbigt?
Det kryper i kroppen.Jag vet inte hur många gng man fått knyta näven i fickan när tålamodet tryter på ngn som är för långsam!
Jag har varit på arbetspltser där "högre uppsatta" skulle analysera ALLT och älta in i mikroorganismer..
det slutade med att jag till slut inte gav dom alternativ.:)
Så här gör vi!Kanon!
Vissa är Born leaders och vissa för att följa.:)
Det gäller bara att lära sig ngt mellanting.Man vill ju inte vara för pushig.Haha :)
//Virpi
Daniel, hon är ett kakmonster utan dess like!
Annelie, jag längtar efter en American muffin'-brownie! Kom att tänka på dom på bussen till sjukan idag. Det är olidligt!
Virpi, hon ÄR för pushig, ibland. Jag får inte ens tugga maten ifred utan att hon kommenterar hur jag låter. För att inte tala om hur jag kliver av bussen...! Hon har en massa små egenheter som gör henne spritt språngande underbar!
En gång när vi var på IKEA spelade dom en hysteriskt snabb reklamjingle i högtalarna. Kommmer du ihåg det Annelie? Soundtrack of your life!
